Att heta Lauenstein

En tråkig sak med ett ovanligt efternamn är att folk aldrig kan stava det. Jag har fått heta Lavenstein, Lakenstein, Lavenstam, Lurenstam (faktiskt!), Mavenstein, och rätt ofta Larsson.

En konstig sak är att trots att namnet är tyskt är det i Tyskland ingen som förstår vad jag heter. Jag uttalar namnet alldeles för svenskt, tror jag. Här i Sverige däremot tar alla för givet att det är holländskt eftersom min man kommer därifrån. Ibland blir jag själv tagen för holländska vilket är kul eftersom jag heter Åsa, ett namn så svenskt att alla mödrar och systrar får heta så i romaner om vikingatiden.

En rolig sak är alla märkliga associationer man får. Som barn tyckte jag det var häftigt att besöka någon av de tyska orter som heter Lauenstein och vi fotograferade naturligtvis allt, från slottet till vägskyltarna.

lauenstein burg

lauenstein höftNär vi skulle undersöka dotterns höft på BB blev röntgenläkaren exalterad. Heter ni verkligen så, utropade han, och en sökning på  lauenstein hip förklarar varför: det är en klassisk röntgenprojektion på höftbenet.

Lauensteinchoklad

Beresta bekanta till mina föräldrar tog med sig choklad från Confiserie Lauenstein i present. Ruggigt god faktiskt. Och snygga askar. (Vi har sparat en och lägger vanliga Aladdin-praliner i. Kul för gäster om inte annat.)

Men vår favorit alla kategorier är Gustav II Adolfs häst, Streiff ni vet, han som bar kungen i slaget vid Lützen och som överlevde sin ryttare med ett par år innan han dog och blev konserverad och hamnade i Livrustkammaren. Säljaren var en greve Johan Streiff von Lauenstein. Faktiskt. Så det är liksom vår häst det där, tycker både jag och barnen. Dessutom är jag född den 6 november. Så det så.

lauenstein StreiffFotot på hästen kommer från artikeln i länken ovan.

Annonser

2 tankar om “Att heta Lauenstein

  1. Olle Darelid

    Det där känner jag igen – alltså hur mycket man kan få heta med ett lite ovanligt efternamn. Darelid kan det finnas många stavningar på – var så säker.

    1. asalauenstein Inläggets författare

      En kollega föreslog att jag skulle stava förnamnet Åzah – för att få det felstavat också, när man ändå är igång så att säga. Men någon måtta får det vara!

Kommentarer inaktiverade.