Jag har blivit varnad för att gjuta bly i sandformar, vad kan det bli för problem?
Visst kan man gjuta bly i sandformar, det är en teknik med gamla anor. Med sin låga smältpunkt, drygt trehundra grader, är metallen enkel att gjuta till och med hemma i garaget. Om det är lämpligt att göra det är en annan fråga, vilket jag återkommer till strax.
Men utmärkande för smält bly är bland annat dess extremt låga ytspänning. I tabellen visas ungefärliga värden för ett antal smälta metaller. Liksom smältpunkten varierar ytspänningen naturligtvis beroende på hur metallen legeras, men det är ändå tydligt att bly och tenn har mycket bra flytbarhet jämfört med många andra smältor. En baksida av detta är att materialet har en tendens att flyta ut mellan grova sandkorn och bilda ”skäggstubb” på den gjutna ytan. Troligen är det denna effekt du har hört talas om.
Många hemmafixare gjuter bly på egen hand och det kan tyckas harmlöst, eftersom temperaturen är relativt låg. Men hälsoriskerna är uppenbara. Om man hämtar sand till formen ur grannens sandlåda är det lätt hänt att alltför fuktig sand ger upphov till otrevliga explosioner. Och de långsiktiga hälsoriskerna är än värre. Blyförgiftningens orsaker och verkningar är väl kända eftersom man under så många århundraden har använt sig av bly. Ämnen och plåtar har gjutits och valsats fram och använts till allt från takbeläggning till bokstavstyper, från vattenledningsrör till båtkölar. De allra flesta sådana produkter kan numera tack vare moderna tillverkningsmetoder framställas i helt andra och mer ofarliga material.
Fortfarande finns det dock några till synes enkla tillämpningar där det är svårt att hitta en bra ersättare. Blyhagel och kulor för jakt är ett exempel där blyets unika kombination av tyngd och mjukhet visat sig ovärderlig. Tyngden för att ge tillräcklig kraft i skottet tack vare lågt luftmotstånd. Mjukheten för att slippa livsfarliga rikoschetter från stenar och bergväggar – kulan deformeras istället och tappar fart. Figuren visar hur mycket en kula av ett givet material trycks ihop vid en viss last och där är effekten mycket mer påtaglig för bly. Dessutom skulle hagel av järn eller stål rosta vid fuktig väderlek och slutligen ställa till med problem i sågverket när det fastnat i trädstammar. Det miljöfarliga blyet vinner med andra ord på alla punkter när det gäller praktisk användning.
Låt oss därför uppmuntra våra duktiga materialutvecklare att arbeta vidare med frågan och inte glömma att de största utmaningarna kan ligga där man minst anar det!
En doktor i gjuteriet 