De där intelligenta (2)

Det började med artikeln Intelligens – så vet du om du är drabbad. Smart och roligt skriven. SvD fortsätter nu sin serie om den laddade intelligensen med ett antal andra artiklar och jag blir lite fundersam. Det handlar om föreningen Mensa, om rädsla för könskrig och om bortslösad förmåga:

Man kan kanske tycka att intelligensens uppsidor borde vara uppenbara i alla tider och i alla sammanhang. Det vill säga: att intelligenta varelser ständigt gör en massa intelligenta saker med någon sorts automatik, och att de på så sätt ser till att sätta sina förnämliga hjärnor i nyttigt arbete. Men i så fall har man fel, skriver Jan Söderqvist och fortsätter med att slå fast att intelligensens enda funktion, alltså sett ur ett evolutionärt perspektiv, är att imponera på det motsatta könet.

Fan tro’t. Själv har jag alltid haft svårt för de intelligenta människor (och nu talar vi om traditionell intelligens, alltså höga resultat på IQ-tester) som sorterar in folk de möter i ”smarta” och ”övriga”. Att kvoteras in i en gemenskap enbart på grundval av intelligensnivå känns inte mycket bättre än att bli det på grund av kön. Vi är väl mer komplexa än så?

Hög intelligens behöver inte heller betyda att man är klok. Och kloka människor, är min erfarenhet, delar två drag som de (enbart) intelligenta ofta saknar: de kan genuint uppskatta många olika sällskap, och de har inte något behov av att bli bekräftade. Det är kanske därför det inte finns någon Mensa-liknande förening för dem?

Du hittar alla artiklar i serien här!

 

Annonser