Kategoriarkiv: Arbete

Ögonbryn

Han sa så, upprepade jag häpet. Du är läskig när du är arg. Och jag var ju inte ens upprörd!

Nä, sa kollegan P, problemet med dig är snarare att du är för snäll. Vi är bortskämda med det. Men du kanske höjde på ögonbrynet, det skulle räcka för att sätta skräck i mig i alla fall.

Det där meningsutbytet mindes jag när jag läste följande fantastiska citat av Lina Thomsgård i Elle:

Mitt beautymåste är ögonbrynssminkning. Jag är lagd åt det muntra hållet så om jag inte har några ögonbryn att rynka på tänker jag att folk ska tycka att jag är meningslös.

Jag som är både snäll och munter bör alltså vårda mina ögonbryn. Kommer väl aldrig upp i samma klass som Frida Kahlo men har uppenbarligen tillräckliga resurser för att hålla kollegorna på mattan åtminstone. Det känns ju lovande inför hösten!

Bildresultat för frida kahlo

En dam med sådana bågar muckar man inte med.

Annonser

Bloomsday och Internet

Jag missade Bloomsday i år. Igen. Nej, det är ingen dag jag brukar fira. Men en sak som jag har är stolt över att ha genomfört i mitt liv är att jag faktiskt har läst hela James Joyce’s roman Odysseus – alla 265 000 orden i Thomas Warburtons gamla översättning.

Bloomsday 2017 Joycesite

Det var hösten 1995. Jag var doktorand och mitt forskningprojekt tog mig till ett litet tyskt forskningsinstitut i en by bortom all ära och redlighet. Att vara där veckovis var inget nöje, för att underdriva. Samtliga medarbetare avskydde sitt arbete lika mycket som de baktalade sina chefer och klockan fyra varje eftermiddag var byggnaden tom. Att ingen ägnade en tanke åt vad den svenska gäststudenten skulle fylla ut sina kvällar och helger med var kanske inte så konstigt. Men inte desto mindre var jag tvungen att överleva perioden på något sätt.

Det här var alltså långt innan folk hade egna mobiltelefoner – jag hade aldrig hållit i en. Sms kallades fortfarande textmeddelanden och ansågs barnsligt. Internet var på gång men vi använde det mest till att mejla andra universitetsanställda på arbetstid. SvD provkörde dock sin nyhetssajt och där låg varje dag ett par huvudartiklar i textformat plus dagens Understreckare. Det nyhetsflödet tog max 20 minuter att scanna igenom. Sedan tjuvringde jag hem ett kort samtal på institutets fasta telefon (dyrt!!!) och därefter återstod fjorton timmar innan jag skulle få höra en mänsklig röst igen.

Egentligen såg jag det inte som något stort problem. Jag har alltid kunnat få timmarna att gå genom att läsa, helst romaner. Utmaningen var en annan. Hur skulle jag på flyget orka bära med mig böcker nog att räcka en hel månad?

Lösningen var Odysseus. Efter vad jag förstått borde den vara tuff nog! Jag köpte ett exemplar innan jag åkte och första kvällen satte jag igång. Tvärstopp! Vad i hela friden var detta? Jag begrep inte hur jag skulle attackera boken. Den fick vila en dag.

IMG_2180Nästa kväll framför SvD:s nätupplaga slog det mig att jag kunde söka hjälp på Internet. Googla hette det nog inte ännu – men sökmotorer fanns. Utan att veta att jag surfade för första gången fick jag napp på ”Robot Visdom Home Page” som gav mig en lång introduktion inklusive ett lässchema. Bingo! Bara att sätta igång. Tre veckor senare var jag igenom – och det närmaste jag varit den känslan sedan dess är när jag för första gången tagit mig igenom min femkilometers löparrunda på trettio minuter blankt.

”Robot Visdom Home Page” verkar finnas kvar någonstans där ute i ett webarkiv, men jag kommer inte åt den ursprungliga texten. Allt som allt känns det att det har gått några år sedan de där veckorna på institutet då det enda sättet att spara mina mikroskopbilder i tillräckligt hög upplösning var att bränna diabilder av dem. Hur jag sedan fick in dem i mitt avhandlingsmanus ett år senare har jag lyckligen glömt. Förmodligen med tejp.

Mer om bakgrunden till Bloomsday och James Joyce’s verk hittar du här: Bloomsday | The James Joyce Centre. En kortare introduktion ger NSD:s artikel Bloomsday – till minne av en bok få orkat läsa.

Trevligt folk sökes

Nu vill vi ha sällskap på Institutet här i Jönköping! Tre forskare behöver vi och en tekniker. Det har blivit så mycket att göra både i gjuteriet och vid 3D-printern.

Är du intresserad av gjutning och gjutna material? Kanske kan du redan gjuta? Här hittar du annonserna för forskare och tekniker. Vad väntar du på!

SWECAST_160418-0676          SWECAST_160418-0678

Och vad Mattias och jag har så roligt åt får du veta när du kommer hit och besöker oss!

Nu är jag en Youtuber

Vi fick besök av ett litet filmteam på Institutet och de var mest intresserade av vår 3D-printer. I det här klippet berättar vi om verksamheten på Munksjöområdet här i Jönköping.

En plats där alla vill vara

Läste i tidningen Ingenjören om vikten av att skapa trivsel på arbetsplatsen. Så hittar jag denna inledning av chefredaktören Jenny Grensman.

Vi byggde om för att få en arbetsplats där alla vill vara så mycket som möjligt.

49_350x350_Front_Color-NA

Vägen till kaffet

Det är en spännande tid på Institutet – men på ett lite annorlunda sätt. Jag har numera mitt kontor på bottenvåningen vilket innebär att kaffet finns en trappa upp. För det mesta är det inget problem att snabbt kila upp för en kopp. Men sista veckan har det sett ut så här.

Planera uppfärden noga, kolla om någon annan är på väg ner, titta efter om det droppar målarfärg någonstans på vägen, och akta huvudet! Att ta med kaffemuggen ner är inte att tänka på. Och väl nere får man akta fingrar och kläder för nymålade väggar.

Men fint blir det! En välkommen uppfräschning även av innertak och all belysning. Och samtidigt hemma i trädgården ser det ut så här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte kan man tillverka armband i gjutjärn… eller?

Här är ytterligare en film från Scanias armbandsprojekt som vi fick förtroendet att medverka i.

Lite roligt är det att minst hälften av alla ”det går aldrig” som räknas upp i filmen fick de höra av… mig. Men det fungerade ju alldeles utmärkt!

Mer om projektet kan du läsa här på Scanias hemsida och armbandet går faktiskt att beställa i Scanias webshop. Och visst är det snyggt!

Doktorns återkomst

Tillbaka vid kaffeautomaten igen! Våren var hektisk på Institutet men ett antal soliga semesterveckor ger nya perspektiv på arbetet och nu känns det helt rätt att vara tillbaka igen.

I postfacket låg det en överraskning: ett klockarmband. Och inte vilket armband som helst, nej, materialet var tillverkat i vårt eget gjuteri av nedsmälta delar från en Scania V8-motor. Vi gjorde vår del i detta tidigt under våren och det var fantastiskt att få hålla i slutresultatet.

Du ser mina gjutarkollegor där i mittensekvensen. Sällan har vårt försöksgjuteri varit så till sin fördel som i denna film…

Vid kaffeautomaten

Det var när jag fortfarande var på pressgjutningen, berättade kollegan P. Vi hade många order på ingång och det blev tal om övertid. Arbetsledaren informerade rensarna om att deras skiftlag skulle plockas in på lördagen.

Nej, det går inte, sa de, men vi kan arbeta lite snabbare idag.