Kategoriarkiv: Uncategorized

Ambitionsnivå

Så var det dethär med sommarläsning. Jodå, visst läser jag, betydligt fler böcker än annars. Och faktiskt också lite mer krävande. Just nu är det Karin Bojs bladvändare om vår europeiska familj som gäller. (Bland mycket annat förklarar hon att det bara är andra vågens immigranter från Syrien vi möter idag, den första vågen var den som gav oss jordbruket.) Efter det väntar en skildring från motsatta lägret, så att säga: Maja Hagermans berättelse om rasbiologen Herman Lundborg. Det borde väl räcka en vecka! Sedan får vi se. Fortsättning följer!

IMG_2234

 Jag låter inte Berglins trycka ner mig i skoskaften. En gång har jag i alla fall läst James Joyce.

Annonser

De där intelligenta (2)

Det började med artikeln Intelligens – så vet du om du är drabbad. Smart och roligt skriven. SvD fortsätter nu sin serie om den laddade intelligensen med ett antal andra artiklar och jag blir lite fundersam. Det handlar om föreningen Mensa, om rädsla för könskrig och om bortslösad förmåga:

Man kan kanske tycka att intelligensens uppsidor borde vara uppenbara i alla tider och i alla sammanhang. Det vill säga: att intelligenta varelser ständigt gör en massa intelligenta saker med någon sorts automatik, och att de på så sätt ser till att sätta sina förnämliga hjärnor i nyttigt arbete. Men i så fall har man fel, skriver Jan Söderqvist och fortsätter med att slå fast att intelligensens enda funktion, alltså sett ur ett evolutionärt perspektiv, är att imponera på det motsatta könet.

Fan tro’t. Själv har jag alltid haft svårt för de intelligenta människor (och nu talar vi om traditionell intelligens, alltså höga resultat på IQ-tester) som sorterar in folk de möter i ”smarta” och ”övriga”. Att kvoteras in i en gemenskap enbart på grundval av intelligensnivå känns inte mycket bättre än att bli det på grund av kön. Vi är väl mer komplexa än så?

Hög intelligens behöver inte heller betyda att man är klok. Och kloka människor, är min erfarenhet, delar två drag som de (enbart) intelligenta ofta saknar: de kan genuint uppskatta många olika sällskap, och de har inte något behov av att bli bekräftade. Det är kanske därför det inte finns någon Mensa-liknande förening för dem?

Du hittar alla artiklar i serien här!

 

Om killgissningar

Har du undrat varför en del män alltid verkar veta precis hur det är ställt med vissa saker, baserat på ren magkänsla snarare än en kognitiv eftertanke? Nu kommer ett möjligt svar – det kan bero på testosteronet, skriver SvD apropå en kalifornisk forskningsstudie.

Vi tror att testosteronet antingen hämmar processen att fundera igenom din insats, eller så ökar det känslan av att ‘jag har definitivt rätt'”, säger professor Colin Camerer, en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Och jag som trodde att de gissade för att de inte kunde bättre.

Fast det kunde de tydligen inte heller.

Läs hela artikeln här: Forskare: Därför ”killgissar” killar | SvD

Kunskapstidningen

Mina barn har alla i en viss ålder slukat varje nytt nummer av Lyckoslanten, och KP-prenumerationen har gått i arv ända tills den nu ligger hos yngsta dottern. Båda tidningarna har lyckats med konststycket att hitta ett tilltal som känns lika angeläget som intresseväckande. Och som förälder läser jag dem också med god behållning.

Goda förutsättningar att nå samma nivå har nya Kunskapstidningen. Josefin Hall har startat och driver den som ett hobbyprojekt med en imponerande ambitionsnivå. Så här beskriver hon sina drivkrafter:

Framsida[…] det finns också flera konkreta anledningar till varför jag tycker att det är viktigt att sprida och förmedla forskning och vetenskap. Tack vare kunskap om hur världen fungerar minimerar vi risken att luras av felaktiga föreställningar, som ibland florerar, eller av pseudovetenskap. Det är också mycket lättare att ta ställning och ha åsikter om man är insatt. Dessutom bedrivs ofta forskning av skattemedel – alltså av dina och av mina pengar. Om vi gemensamt ska betala för forskningen vill vi ju också ha möjlighet att ta del av den, på ett enkelt och begripligt sätt. Det finns alltså ett demokratiskt värde i att sprida forskning på ett populärvetenskapligt sätt.

Jag har inte bara läst premiärnumret i pappersform utan även testat det på mina barn. Klart godkänt, blev resultatet, särskilt artiklarna om Minecraft och Pokémon. Heja Josefin och fortsätt så, säger vi!

Här hittar du tidningens webbplats!

Och här är Facebook-sidan!

AR-cello

Har de senaste månaderna fått anledning att nosa på VR- och AR-applikationer i ett forskningsprojekt. Virtual reality är det många som har testat och ingen har väl undgått att se reklamen för dedär cyklopliknande glasögonen. Augmented reality, eller förstärkt verklighet (se Wikipedia-definitionen nedan) stötte jag första gången på i Marvel-filmatiseringen av Iron Man och mitt stalltips är att den kommer att visa sig betydligt mer praktiskt användbar för oss som siktar på industriella tillämpningar.

Liksom Tony Stark ligger alltid Steve på Piano Guys i framkant och med AR-instruktioner för 8 celli har han nästan lika mycket att göra som vilken superhjälte som helst.

På Wikipedia kan man läsa om AR:

Förstärkt verklighet (eller augmented reality, AR) är en live direkt eller indirekt betraktelse av en fysisk, verklighetstrogen miljö vars element förstärks (eller kompletteras) med datorgenererade sinnesintryck som ljud, video, grafik eller GPS-data. Det är relaterat till ett begrepp som kallas mediated reality (medierad verklighet), där en bild av verkligheten ändras (kanske till och med minskar i stället för förstärks) av en dator. Tekniken fungerar genom att öka uppfattningen om den nuvarande verkligheten (till skillnad från virtuell verklighet som ersätter den verkliga världen med en simulerad). Förstärkt verklighet sker konventionellt i realtid och i semantiska sammanhang med miljöfaktorer, såsom sportresultat på TV under en match. Med hjälp av avancerad AR-teknik (t.ex. genom att tillsätta datorseende och objektigenkänning) blir informationen om den omgivande verkligheten för användaren både interaktiv och digitalt manipulerbar. Information om miljön och dess objekt överläggs på den verkliga världen. Denna information kan vara virtuell eller verklig, t.ex. genom att se andra verkliga känd eller uppmätt information såsom elektromagnetiska radiovågor som är överlagrade i exakt position med där de faktiskt är i rymden.

En undervisningsjunkies bekännelser

Sara Lövestam kommer ut som missbrukare

Sara Lövestam

Jag smygundervisar. Det är officiellt två år sedan jag slutade jobba på sfi, men det är som en drog. Bara en till förklaring av hjälpverb med infinitiv. Bara en till preteritumgest med armen (ni sfi-lärare vet vad jag menar, den där bakåtvinkande rörelsen som ska få eleven att förstå att vi menar dåtid). ”Jag kan sluta när jag vill”.

Min före detta chef är min, som det heter i missbrukssammanhang, möjliggörare. ”I’m gonna give you an offer you can’t refuse”, väser hon i telefonen och frågar om jag kan hålla en skrivkurs två gånger i veckan fram till maj. ”För elever som behöver få struktur i sina texter”, säger hon. Honung i hennes ord.

I lärarrummet får min själ det den längtat efter. I nördarnas paradis benämner kollega J ett kroatiskt kasus som ”jävlativ” och en annan kollega hävdar att jag är mer av en nominalfrastjej än en bisatstjej (vilket…

View original post 166 fler ord

Nytt från Swecast

Då och då hittar du Fråga Doktorn här på bloggen. Den skriver jag för tidningen Gjuteriet, som är gjuteribranschens husorgan och utkommer med ett antal nummer per år. I varje nummer återfinns Nytt från Swecast med information om vad som händer på min arbetsplats, om vad mina kollegor sysslar med och mycket annat. Ibland skymtar till och med jag själv med på bild!

Bläddra i senaste upplagan av nyhetsbrevet här!

(Rätt svar: två gånger i detta nummer.)

Semmeldags

Äntligen fettisdag!

Nja, jag erkänner: Doktorn har redan ätit ett par stycken. Men skyller på att dottern, som är duktig på att förhandla, pekat på ett par svagheter i mitt resonemang kring nyttan av att hålla på traditionen. Den svagaste av dessa svagheter är dessutom den jag alltid haft för läckerbiten i fråga…

Så jag gör som Sara Danius och hänvisar till Ture Sventon, han med semlor året om, ni vet.

I Ständiga sekreterarens hjärta finns en särskild plats för Åke Holmberg, mannen som hittade på Ture Sventon. Hon hade fått en födelsedagspeng, gick in i en av Malmös bokhandlar och köpte sitt livs första bok, ”Ture Sventon privatdetektiv”. Volymen hade ett ljusblått omslag med Sventon i profil och kostade 9 kronor och 50 öre. Hon satt och tummade på den i baksätet på mammas hundkoja och kunde knappt bärga sig. En egen bok. Stockholm blev snabbt drömmarnas stad, en exotisk plats där det fanns ett konditori som hette Rota och som serverade semlor året om. I den staden ville hon leva. Det förstod hon när hon läste Ture Sventon.

Läs hela hennes snill- och smakrika semmeltext här: Svenska Akademiens Sara Danius skriver om semlan och testar 14 semlor – DN.SE.

ture-sventon-temla-jpg

Även de klassiska Ture Sventon-filmerna med Helge Skoog kan vara värda att återse. Särskilt det förargliga klippet som alltid görs under själva semmelätandet och lämnar oss med en klick grädde på näsan och frågan: Hur bär han sig åt?

 

Sista julmusiken da capo

Trettondagen har kommit och gott, men sista satsen i Bachs juloratorium kan vi gott lyssna på igen, eller hur? I Frauenkirche i Dresden kommer vi riktigt nära musiken.

Finsmakaren kanske föredrar natur-trumpet på den där virtuosa slingan, och då är det bara att hoppa in här i Grote Kerk i Naarden vid 18:35 istället. Man kan inte annat än imponeras av musikerna!