Kategoriarkiv: Vetenskap

Vasas nya vagga

Som materialforskare blir man ganska snabbt tvungen att intressera sig för andra material än sitt eget. Och inte bara för materialet i sig utan även dess växelverkan med omgivningen. Kemi och fysik och biologi och matematik, tvärvetenskap när den är som bäst!

Ett riktigt favoritprojekt med ständigt nya ingångar är förstås skeppet Vasa. Stiftelsen för Strategisk Forskning stöttar sedan en tid ett projekt där en skräddarsydd vagga designas som ska avlasta trästrukturen från dess egen tyngd. Där ingår bland andra Sveriges Lantbruksuniversitet som kan det här med ek.

Ett extra plus för musiken i filmen! Suggestiva klanger med historiska referenser  och mycket cello förstås!

Annonser

Vägra alternativa fakta!

Användningen av ”alternativa fakta” sprider sig sorgligt snabbt över världen. Inte bara i Vita Husets pressrum utan även i Europa. I Turkiet till exempel, där man bland annat slutar undervisa i evolutionsläran:

– Om våra elever inte har bakgrunden, den vetenskapliga kunskapen eller information nog att förstå debatten runt kontroversiella frågor, så utelämnar vi dem, säger Alpaslan Durmuş, ordförande för utbildningsdepartementet, rapporterar SVT nyheter.

Återstår bara att kraftfullt stödja motrörelsen! Bundsförvanter kan dyka upp på de mest oväntade ställen, som här i serierutorna i SvD häromdagen.

Alternativa fakta kopia

Lillens och Mias pappa vägrar att kapitulera för denna gräsliga trend. Heja!

Nytt från SWECAST

Ett nytt nyhetsbrev från Institutet är ute på webben! Läs här om nya kollegor ochspännande forskningsprojekt och ett njut av ett helt uppslag om vår verksamhet vid 3D-printern.

m.jpg

Fråga Doktorn (34)

När man äter räkor och skalar dem så får fingrarna en stark räklukt. Man sätter på vissa ställen fram ett fat med citronvatten för att skölja händerna. Det är inte särskilt effektivt, man kan fortfarande känna en viss lukt. Till och med om man tvättat händerna med tvål och vatten. Jag köpte en ”metalltvål” i en butik med hushållsartiklar, är formad som en vanlig tvål och används likadant. Jag förmodar att det är 18/8 stål. Den tar bort lukten direkt, bättre än både tvål och citron. Jag undrar vad händer och vad har den metallen för magiska egenskaper?

hq720

Att kunna tvätta händerna med tvål och vatten är egentligen rätt märkvärdigt. Få uppfinningar har räddat så många liv som tvålen eftersom den är en förutsättning för god hygien. När tvål tack vare industriella framställningsmetoder blev tillgänglig för alla gick spädbarnsdödligheten ner och det gick lättare att få bukt med olika typer av infektioner. Renlighet förknippas ofta med frihet från lukt, men det sambandet är inte alldeles enkelt. När svett processas av bakterier på kroppen bildas illaluktande men fettlösliga ämnen som löses upp av tvållöddret, och den odör vi vanligen förknippar med en otvättad kropp försvinner.

Men som du själv påpekar finns det andra doftämnen som tvålen inte rår på, bland annat i lök och räkskal. Dessa gasformiga ämnen är inte fettlösliga. De bildas i flera steg från en förening mellan aminosyror och svavelföreningar i löken och ställer bland annat till problem i matlagningen. I vatten bildar de nämligen svavelsyra och hur det känns att få det i ögat vet alla som har hackat lök utan cyklop (själv använde jag länge en gasmask från mellankrigstiden).

Nu råkar det vara så att metalliskt krom har en benägenhet att bilda stabila kemiska föreningar med svavel. Om du skulle ha ett förkromat dörrhandtag på din köksdörr att gnugga fingrarna mot vore alltså problemet löst – doftämnena från räkskalen skulle omvandlas till luktfria kromföreningar. Bor du modernt med plasthandtag är rostfritt 18/8-stål med sitt höga krominnehåll ett bra alternativ. Och om din diskbänk också är av den moderna sorten av granit kan du lugnt hålla tillgodo med din ståltvål – jag kan garantera att den håller lika länge som ditt matlagningsintresse. Men när du har använt den, kom ihåg att luktfri inte är detsamma som ren. För att ta kål på otrevliga bakterier är den vanliga handtvålen fortfarande bäst!

Nytt från Institutet

Nytt från SWECAST! I senaste numret som du kan läsa här presenteras kollegan Martin lite närmare men också en hel rad nya spännande forskningsprojekt. En favorit i repris är också filmen som visar vår verksamhet med 3D-skrivaren för sand!

Kemisten vid strykbrädan

Ibland får jag frågan om vad grejen är med vetenskap, egentligen. Vad är det för vits med att lära sig varför allt är som det är? Räcker det inte med att acceptera det, bara?

Svaret är förstås nej! Det räcker inte alls. Jag vill ju veta! Och när jag vet kan jag förbättra världen litegrann. Vara mera medveten om vad jag gör när jag stryker, till exempel.

I hate ironing, I’ll do more or less anything to avoid it. So faced with a giant pile of laundry I got easily distracted. I started to wonder why those shirts emerged from the machine looking like a tangled bag of rags. How come the cotton clothes get crumpled so easily? And what’s with easy-iron garments, why don’t they need so much pressing? Since I’m a scientist I know its important to understand the theory behind a methodology. And so it became imperative, before unleashing the iron and its board, that I found the answers to these pressing questions.

Så skriver professor Mark Lorch i Hull och fortsätter med en pedagogisk redogörelse för alla de olika problemställningar och glädjeämnen som dyker upp vid strykbrädan.

Hela artikeln hittar du här: How chemistry can make your ironing easier. Han avslutar med att konstatera att

The pile of laundry is still waiting for me. But at least I have the theory of ironing all straightened out, and so I suppose I’d best just get on with the practical session. Or maybe I’ll go for that crumpled look and just call myself a theoretical ironist.

Fråga Doktorn (33)

En antikhandlare sa till mig en gång om föremål av tenn, ljusstakar, fat etc. att utsätt dem inte för kyla under – 11 grader för då förstörs metallen. De får tennsjuka. På Antikrundan i TV har man sagt – 13 grader. Vad händer egentligen?

Som gjutare är vi vana vid att metaller är metaller. De ska vara formbara och leda ström och gärna glänsa som silver, guld eller koppar. Blir de matta och fula på ytan kallar vi det korrosion och förklarar det med kemisk inverkan av syre och föroreningar. Men det finns undantag!

Tenn är en vanlig och relativt billig metall och dessutom en av de tidigast upptäckta. Redan för två tusen år sedan bröts den i Cornwalls gruvor och utgjorde en förutsättning för att tillverka brons. Från medeltiden och fram till 1800-talet var tennföremål eftertraktade hushållsartiklar för den som hade råd och det är ofta dessa antika föremål som råkar ut för det problem du beskriver.

Som metall betraktad har tenn ett par udda egenskaper. Den gnisslar till exempel vid deformation, så kallat tennskrik. Detta ljud uppkommer när metallkornen glider mot varandra och just för tenn samverkar dess stora kornstorlek och andra materialegenskaper till att ljudet blir hörbart för människan. Vill man lyssna på sprickbildning och deformationer i andra metalliska material får man använda olika akustiska mätinstrument, för tennet är ensamt om att vara så högljutt!

tennpestSedan har vi den så kallade tennsjukan, eller tennpesten som den oftare kallas! Den bildas mycket riktigt på ytan av tennföremål som förvaras långvarigt vid temperaturer under +13 °C. Man kunde tro att det är fråga om någon typ av korrosion. Men tenn reagerar endast obetydligt med syre och användes tidigt som korrosionsskydd för både koppar och järn genom att plåtar och föremål försågs med en förtenning, ett tunt yttre tennlager. Den matta ytan vi är vana att se på tennföremål är inget oxidskikt utan en medvetet polerad finish. Och förklaringen till har inte alls med kemi att göra.

Tenn är som sagt en metall, men bara under vissa förutsättningar. När smält tenn får stelna bildas den metall vi känner till, silvervit och glänsande. Den kallas vitt tenn eller β-tenn och om den är helt ren är den stabil ned till +13 °C. Vid lägre temperaturer sker en förändring i atomstrukturen. De metalliska egenskaperna försvinner och istället bildas α-tenn, ett grått, kristallint pulver, som inte leder ström och som är sprött snarare än formbart. Processen går långsamt eftersom atomerna har begränsad rörlighet vid de här låga temperaturerna. Men så småningom bildas gråaktiga, upphöjda fläckar på metallytan. Det är α-tennet som har lägre täthet än metallen och därför kräver mera utrymme.

Uppkomsten av tennpest påverkas av flera faktorer. Temperaturen inverkar kraftigt och över nollpunkten är processen mycket långsam. Fortfarande vid ­-50 °C tar det flera veckor innan angreppen är märkbara. Tillsats av olika legeringsämnen som bly, koppar eller antimon sänker omvandlingstemperaturen och gör metallen mer stabil. Å andra sidan kan mekanisk åverkan eller vibrationer påskynda processen. Och eftersom kontakt med grått tennpulver initierar omvandlingen kan tennpesten faktiskt smitta från ett angripet föremål till ett friskt. Att det gråa tennet uppträder som bölder på metallytan har väl bidragit till att begreppet tennpest fått fäste.

Har man väl fått sitt tennföremål angripet av tennpest finns inte mycket att göra. Det kan vara klokt att försiktigt putsa bort α-tennet så angreppet åtminstone avstannar för en tid. Få tillbaka det metalliska β-tennet kan man inte med mindre än att man smälter om hela föremålet och jag är rädd att det inte skulle vara populärt hos Antikrundans experter. Som gjutare kan jag dock tipsa om att den rena metallen smälter redan vid 232 °C så det räcker i normalfallet gott med en hyfsad gasbrännare och en silikonform. Lycka till och skicka gärna en bild på resultatet!

3,141592653589793238462643383279502

Äntligen! π-dagen är här! Ja, för ni firar väl? Finns så mycket kul att göra: äta πzza eller π (se nedan), skjuta πlpåge, promenera på en πazza, göra en πruett eller kanske släppa loss och göra något lite πnsamt.

Varför π-dagen?? Kom igen, kolla datum en gång till. 14 mars, eller som amerikanerna säger, 3.14. (Ytterligare en gåva från väster är firandet av Star Wars-dagen 4 maj. Säg det på engelska, helst med amerikansk accent.) Själv kom jag in i firandet sent, ska jag erkänna, men har de sista åren aldrig missat chansen. Och en titt i bloggarkivet visar på en viss fixering vid det här talet, här till exempel, och här.

Ny favorit för i år är ett stycke musik jag införlivat i min πanorepertoar.


49_350x350_Front_Color-NA

Detta filmklipp och mycket, mycket annat trevligt annat för oss π-fans hittar du på π-dagens egen hemsida. Till exempel det självklara faktum att om du håller en spegel framför 3.14 läser du bokstäverna PIE. Det har det här kickstarter-företaget insett.

Och om någon skulle vilja uppvakta med en present till nästa års firande så har jag hittat en användbar väggklocka från π-butiken.

Glad π-dag, alla läsare!

 

 

 

Miss you already

kprofessor-hans-rosling2-1080x814Vi är många som saknar honom. Förstås. Läkaren som blev forskare som blev folkbildare.  Lysande pedagog och obotlig optimist. Hans Rosling.

Vi-tidningen intervjuade honom redan 2007, innan han blev superstjärna, och den texten hittar du här.

Här på bloggen har han också förekommit. En sammanställning av de inläggen, mest videosnuttar, hittar du här.

Och sedan är det bara att googla vidare. Tack för allt som finns kvar!