Hemma hos Harry

Så stod vi äntligen där! Dörrarna öppnades till Stora Salen och vi fick gå in på Hogwarts, alldeles på riktigt. En dryg timmes resa från centrala London ligger det, The Making of Harry Potter, inspelningsplatsen numera omgjord till museum.

WB huset

Ett besök här är helt klart värt både pengarna och besväret för små och stora Potterfans. Massor av info hittar man på hemsidan och recensioner finns det gott om på nätet. Själv fick jag goda tips av flera kollegor med barn i samma åldrar som mina och jag ska inte ge mig på någon allmän utvärdering här. Bara kommentera att det fanns gott om material på utställningen för oss som är lagda åt det tekniska hållet.

Skisser, ritningar, modeller i kartong, modeller i trä… och så förstås alla mekaniska, rörliga prylar som syns i bild i filmen. Gringotts-vagnen, Hagrids motorcykel, alla prylarna i Weaslys  kök. Mest imponerade blev vi nog av att porten i Hemligheternas kammare med de slingrande ormarna var på riktigt. Kanske blir somliga av oss rekvisitamakare på film när vi blir stora!

IMG_0416 kopia

Hursomhelst var det hela mycket lyckat. Vill någon göra ett återbesök säger jag inte nej.

 

Annonser

Bloomsday och Internet

Jag missade Bloomsday i år. Igen. Nej, det är ingen dag jag brukar fira. Men en sak som jag har är stolt över att ha genomfört i mitt liv är att jag faktiskt har läst hela James Joyce’s roman Odysseus – alla 265 000 orden i Thomas Warburtons gamla översättning.

Bloomsday 2017 Joycesite

Det var hösten 1995. Jag var doktorand och mitt forskningprojekt tog mig till ett litet tyskt forskningsinstitut i en by bortom all ära och redlighet. Att vara där veckovis var inget nöje, för att underdriva. Samtliga medarbetare avskydde sitt arbete lika mycket som de baktalade sina chefer och klockan fyra varje eftermiddag var byggnaden tom. Att ingen ägnade en tanke åt vad den svenska gäststudenten skulle fylla ut sina kvällar och helger med var kanske inte så konstigt. Men inte desto mindre var jag tvungen att överleva perioden på något sätt.

Det här var alltså långt innan folk hade egna mobiltelefoner – jag hade aldrig hållit i en. Sms kallades fortfarande textmeddelanden och ansågs barnsligt. Internet var på gång men vi använde det mest till att mejla andra universitetsanställda på arbetstid. SvD provkörde dock sin nyhetssajt och där låg varje dag ett par huvudartiklar i textformat plus dagens Understreckare. Det nyhetsflödet tog max 20 minuter att scanna igenom. Sedan tjuvringde jag hem ett kort samtal på institutets fasta telefon (dyrt!!!) och därefter återstod fjorton timmar innan jag skulle få höra en mänsklig röst igen.

Egentligen såg jag det inte som något stort problem. Jag har alltid kunnat få timmarna att gå genom att läsa, helst romaner. Utmaningen var en annan. Hur skulle jag på flyget orka bära med mig böcker nog att räcka en hel månad?

Lösningen var Odysseus. Efter vad jag förstått borde den vara tuff nog! Jag köpte ett exemplar innan jag åkte och första kvällen satte jag igång. Tvärstopp! Vad i hela friden var detta? Jag begrep inte hur jag skulle attackera boken. Den fick vila en dag.

IMG_2180Nästa kväll framför SvD:s nätupplaga slog det mig att jag kunde söka hjälp på Internet. Googla hette det nog inte ännu – men sökmotorer fanns. Utan att veta att jag surfade för första gången fick jag napp på ”Robot Visdom Home Page” som gav mig en lång introduktion inklusive ett lässchema. Bingo! Bara att sätta igång. Tre veckor senare var jag igenom – och det närmaste jag varit den känslan sedan dess är när jag för första gången tagit mig igenom min femkilometers löparrunda på trettio minuter blankt.

”Robot Visdom Home Page” verkar finnas kvar någonstans där ute i ett webarkiv, men jag kommer inte åt den ursprungliga texten. Allt som allt känns det att det har gått några år sedan de där veckorna på institutet då det enda sättet att spara mina mikroskopbilder i tillräckligt hög upplösning var att bränna diabilder av dem. Hur jag sedan fick in dem i mitt avhandlingsmanus ett år senare har jag lyckligen glömt. Förmodligen med tejp.

Mer om bakgrunden till Bloomsday och James Joyce’s verk hittar du här: Bloomsday | The James Joyce Centre. En kortare introduktion ger NSD:s artikel Bloomsday – till minne av en bok få orkat läsa.

Fråga Doktorn (34)

När man äter räkor och skalar dem så får fingrarna en stark räklukt. Man sätter på vissa ställen fram ett fat med citronvatten för att skölja händerna. Det är inte särskilt effektivt, man kan fortfarande känna en viss lukt. Till och med om man tvättat händerna med tvål och vatten. Jag köpte en ”metalltvål” i en butik med hushållsartiklar, är formad som en vanlig tvål och används likadant. Jag förmodar att det är 18/8 stål. Den tar bort lukten direkt, bättre än både tvål och citron. Jag undrar vad händer och vad har den metallen för magiska egenskaper?

hq720

Att kunna tvätta händerna med tvål och vatten är egentligen rätt märkvärdigt. Få uppfinningar har räddat så många liv som tvålen eftersom den är en förutsättning för god hygien. När tvål tack vare industriella framställningsmetoder blev tillgänglig för alla gick spädbarnsdödligheten ner och det gick lättare att få bukt med olika typer av infektioner. Renlighet förknippas ofta med frihet från lukt, men det sambandet är inte alldeles enkelt. När svett processas av bakterier på kroppen bildas illaluktande men fettlösliga ämnen som löses upp av tvållöddret, och den odör vi vanligen förknippar med en otvättad kropp försvinner.

Men som du själv påpekar finns det andra doftämnen som tvålen inte rår på, bland annat i lök och räkskal. Dessa gasformiga ämnen är inte fettlösliga. De bildas i flera steg från en förening mellan aminosyror och svavelföreningar i löken och ställer bland annat till problem i matlagningen. I vatten bildar de nämligen svavelsyra och hur det känns att få det i ögat vet alla som har hackat lök utan cyklop (själv använde jag länge en gasmask från mellankrigstiden).

Nu råkar det vara så att metalliskt krom har en benägenhet att bilda stabila kemiska föreningar med svavel. Om du skulle ha ett förkromat dörrhandtag på din köksdörr att gnugga fingrarna mot vore alltså problemet löst – doftämnena från räkskalen skulle omvandlas till luktfria kromföreningar. Bor du modernt med plasthandtag är rostfritt 18/8-stål med sitt höga krominnehåll ett bra alternativ. Och om din diskbänk också är av den moderna sorten av granit kan du lugnt hålla tillgodo med din ståltvål – jag kan garantera att den håller lika länge som ditt matlagningsintresse. Men när du har använt den, kom ihåg att luktfri inte är detsamma som ren. För att ta kål på otrevliga bakterier är den vanliga handtvålen fortfarande bäst!

Pingstmusik

Pingstdagen har också sin musik! Roligast för cellisten är förstås sopranarian ur Bachs kantat BWV 68, Mein glättiges Herze. Extra trevligt att musicera tillsammans med en trevlig sångerska, som här i Köthen:

Ännu bättre var det när jag spelade cellostämman på en konsert 1999 i Hofors kyrka. Då hoppade A in med kort varsel och sjöng arian med bravur, och det var inte bara musiken vi hade gemensamt, visade det sig snart. Det blev åtskilliga mil av gemensamma barnvagnspromenader och otaliga hektoliter avnjutet kaffe genom åren. Och en hel del musik, förstås. Så det var ju tur att allas vår Queen of Fika hade en lucka i kalendern den där dagen!

Om killgissningar

Har du undrat varför en del män alltid verkar veta precis hur det är ställt med vissa saker, baserat på ren magkänsla snarare än en kognitiv eftertanke? Nu kommer ett möjligt svar – det kan bero på testosteronet, skriver SvD apropå en kalifornisk forskningsstudie.

Vi tror att testosteronet antingen hämmar processen att fundera igenom din insats, eller så ökar det känslan av att ‘jag har definitivt rätt'”, säger professor Colin Camerer, en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Och jag som trodde att de gissade för att de inte kunde bättre.

Fast det kunde de tydligen inte heller.

Läs hela artikeln här: Forskare: Därför ”killgissar” killar | SvD

Kunskapstidningen

Mina barn har alla i en viss ålder slukat varje nytt nummer av Lyckoslanten, och KP-prenumerationen har gått i arv ända tills den nu ligger hos yngsta dottern. Båda tidningarna har lyckats med konststycket att hitta ett tilltal som känns lika angeläget som intresseväckande. Och som förälder läser jag dem också med god behållning.

Goda förutsättningar att nå samma nivå har nya Kunskapstidningen. Josefin Hall har startat och driver den som ett hobbyprojekt med en imponerande ambitionsnivå. Så här beskriver hon sina drivkrafter:

Framsida[…] det finns också flera konkreta anledningar till varför jag tycker att det är viktigt att sprida och förmedla forskning och vetenskap. Tack vare kunskap om hur världen fungerar minimerar vi risken att luras av felaktiga föreställningar, som ibland florerar, eller av pseudovetenskap. Det är också mycket lättare att ta ställning och ha åsikter om man är insatt. Dessutom bedrivs ofta forskning av skattemedel – alltså av dina och av mina pengar. Om vi gemensamt ska betala för forskningen vill vi ju också ha möjlighet att ta del av den, på ett enkelt och begripligt sätt. Det finns alltså ett demokratiskt värde i att sprida forskning på ett populärvetenskapligt sätt.

Jag har inte bara läst premiärnumret i pappersform utan även testat det på mina barn. Klart godkänt, blev resultatet, särskilt artiklarna om Minecraft och Pokémon. Heja Josefin och fortsätt så, säger vi!

Här hittar du tidningens webbplats!

Och här är Facebook-sidan!

Vid kaffeautomaten

Ibland, sa kollegan N, undrar jag hur det känns att vara kvinna.

Jaha? sa vi. Tre kvinnor kring fikabordet så det var rätt hög procent.

Jo, när frugan vill ha hjälp att öppna marmeladburken. Det är ju ingen match för mig. Lyfta saker och sånt. Men ni kvinnor, ni lever ju i en värld där allt är för stort och för tungt och för brett…

Vi hittar på andra sätt, sa kollegan M. Uppfinner burköppnare och lyfthjälpmedel och höga klackar.

 

dscn0225.jpg

Denna fikadiskussion kom jag att tänka på idag i trädgården. Har fått några överblivna kalkstensplattor av grannen och de skulle passa fint som stöd för blommorna i slänten, tänkte jag. Så jag grävde och fixade och skulle sedan lyfta dem på plats.

Jaha.

Inte en chans att lyfta. Men jag mindes min tid som postbud, hur jag i brist på muskelstyrka lärde mig att hasa och dra och välta paketen dit de skulle. Och idag visade jag att en spade som hävstång plus en dos Newtonsk fysik kompenserar rätt bra.

AR-cello

Har de senaste månaderna fått anledning att nosa på VR- och AR-applikationer i ett forskningsprojekt. Virtual reality är det många som har testat och ingen har väl undgått att se reklamen för dedär cyklopliknande glasögonen. Augmented reality, eller förstärkt verklighet (se Wikipedia-definitionen nedan) stötte jag första gången på i Marvel-filmatiseringen av Iron Man och mitt stalltips är att den kommer att visa sig betydligt mer praktiskt användbar för oss som siktar på industriella tillämpningar.

Liksom Tony Stark ligger alltid Steve på Piano Guys i framkant och med AR-instruktioner för 8 celli har han nästan lika mycket att göra som vilken superhjälte som helst.

På Wikipedia kan man läsa om AR:

Förstärkt verklighet (eller augmented reality, AR) är en live direkt eller indirekt betraktelse av en fysisk, verklighetstrogen miljö vars element förstärks (eller kompletteras) med datorgenererade sinnesintryck som ljud, video, grafik eller GPS-data. Det är relaterat till ett begrepp som kallas mediated reality (medierad verklighet), där en bild av verkligheten ändras (kanske till och med minskar i stället för förstärks) av en dator. Tekniken fungerar genom att öka uppfattningen om den nuvarande verkligheten (till skillnad från virtuell verklighet som ersätter den verkliga världen med en simulerad). Förstärkt verklighet sker konventionellt i realtid och i semantiska sammanhang med miljöfaktorer, såsom sportresultat på TV under en match. Med hjälp av avancerad AR-teknik (t.ex. genom att tillsätta datorseende och objektigenkänning) blir informationen om den omgivande verkligheten för användaren både interaktiv och digitalt manipulerbar. Information om miljön och dess objekt överläggs på den verkliga världen. Denna information kan vara virtuell eller verklig, t.ex. genom att se andra verkliga känd eller uppmätt information såsom elektromagnetiska radiovågor som är överlagrade i exakt position med där de faktiskt är i rymden.

Det mesta reder ut sig

Doktorn är glad att vara tillbaka på bloggen igen! Det har varit en lång rad hektiska veckor med jobb, födelsedagar, resor och tillochmed en konfirmation. Men det mesta reder ut sig och i sommarvärmen vi fått känner jag att – It’s gonna be okay!