Etikettarkiv: aluminium

Gitarr på två sätt

Att läsa Ny Teknik är alltid spännande. I dagens nummer hittar jag först några Swereakollegor som vill bli fler

img_0077

vilket de faktiskt har gemensamt med oss här i Jönköping, vi söker alltid efter nya medarbetare med rätt kompetens.

Men sedan blev det riktigt spännande. Svensk Form har presenterat de nominerade till årets designpris, och en av kandidaterna är en bekant till oss: professor Olaf Diegel med den snygga 3D-printade gitarren Heavy Metal. Exemplaret i artikeln är utskrivet i en aluminiumskrivare och fullt spelklart.

img_0076

Men faktum är att vi var först här i vår egen 3D-skrivare! redan för ett år sedan hjälpte vi Olaf Diegel att designa och skriva ut en sandform där samma gitarr kunde gjutas, en betydligt snabbare och eklare process. Tycker vi själva i alla fall!

bild1Här är det kollegan Peter som undersöker det gjutna exemplaret.

Fotograferade gjorde Patrik Svedberg.

 

 

 

Och titta! Nu när jag ser noga i tidningen och läser högerspalten också tittar en annan gammal bekant fram. För jämnt tjugo år sedan blev min doktorsavhandling klar och den handlade om tunna batterier för bland annat elbilar. Jag tillhörde en forskargrupp i Uppsala, och vår främsta inspiratör och samarbetspartner var just denne Michel Armand. Jag glömmer aldrig hur vi under ett av hans Sverigebesök tillsammans fick en exklusiv guidning och provspelning på den snart trehundra år gamla orgeln i Lövstabruks kyrka. Även den var på sin tid ett under av ny, oprövad teknik. Låt oss hoppas att aluiniumgitarren blir lika långlivad!

Annonser

Vardagsförbryllelser

Att vara kvinna är helt okej, förstås. Men ibland lite förbryllande.

img_1671

En minoritet på 51% av totala befolkningen?

img_1679

Tjej-batteripack? Åtminstone formad som en Pokemonboll, där fanns visst en tanke bakom.

img_1682

Och till sist en påminnelse om att, ja, tiden går ack så långsamt. 

 

Vid kaffeautomaten

Det var när jag fortfarande var på pressgjutningen, berättade kollegan P. Vi hade många order på ingång och det blev tal om övertid. Arbetsledaren informerade rensarna om att deras skiftlag skulle plockas in på lördagen.

Nej, det går inte, sa de, men vi kan arbeta lite snabbare idag.

Gjutet i Palmhuset

Tillbaka i Göteborg vilade vi en stund i Palmhuset på en bänk som stod till tjänst mellan palmerna. Konstaterade att det inte var gjutjärn – och modellen kändes bekant. Var det Byarums bruk? Jodå, hemma vid datorn kunde vi få det bekräftat:

IMG_1084 IMG_1080

Den första världsutställningen ägde rum i London 1851. En utställning som har gått till historien, inte minst genom Joseph Paxtons ”Crystal Palace” som fungerade som utställningshall. Många nya produkter mötte under utställningen för första gången en större publik. Bland nyheterna återfanns ormbunkssoffan, som snabbt blev populär och ett vanligt inslag i engelska parker och trädgårdar. Modellen spreds också till andra länder och snart hade flera svenska gjuterier ormbunkssoffan på sitt tillverkningsprogram. Av dessa återstår idag bara Byarums Bruk, läser man på gjuteriets hemsida.

Extra roligt med kopplingen till själva byggnaden eftersom själva Palmhuset är så tydligt inspirerat av Crystal Palace. Byggnaden är härligt historisk, ogenerat artonhundratal med allt i gjutjärn (utom sofforna, som numera alltså tillverkas i aluminium) och nedslitet i generationer. Mitt i detta ett bevattningssystem i original, rörledningar, vridhjul och spakar i värsta steampunk-stil. Besök rekommenderas!

IMG_1092

Materialkunskap

Fick information från Tekniska Kontoret inför helgernas trassel med sophämtningen – det är ju två udda veckor i rad vilket ställer till det för alla kalenderbitare.

De bjöd i alla fall på en hel broschyr som ska motivera till ökat engagemang i återvinningsfrågor. Anslaget var gott med en hel del faktarutor. Som den här om återvunnet aluminium:

IMG_1043

Undrar hur en flytande form ser ut, men det kanske handlar om lättviktssand. Nåja. Lite svårare blev det i avsnittet om stål.

IMG_1042

Tillsätts en legering? Till legeringen? Vem sitter i smältan och gör stavar? Och nya järnvägar, ja det vore ju trevligt, men till det krävs nog mer än bara stål…

Jaja. Det fina med att bli äldre är ju att man får lov att gnälla litegrann!

Superlegeringsdans

Det finns sånt som är lite svårt att förklara. Till exempel hur man kan skapa en superlegering som är både stark och smidig. Teknikern kanske vill ha bägge egenskaperna i samma material, men hur ska det gå till? Fråga vetenskapsmannen!

Och tro det eller ej. Det finns en regelbundet återkommande tävling i att på bästa sätt förklara sin doktorsavhandling i naturvetenskap genom… dans.

Sydney University researcher, Peter Liddicoat, has won the 2012 Dance Your PhD competition (run by Science magazine). Watch his winning video where he translates his PhD research in materials science into dance.

Fråga Doktorn (23)

Jag har hört berättas att gjutare brukar slänga in en potatis i smältan före tappning. Varför gör man det?

Mycket pågår ute i våra gjuterier som inte står i handböckerna, och potatis i smältan är något som åtminstone äldre gjutare kan vittna om. Det är främst i aluminiumgjuterier som en eller ett par potatisar kan göra tjänst genom att gasa upp en smälta. När fukten i potatisen hettas upp bildas mängder av vattenånga. Små gasbubblor bildas och man upplever att smältan fyller ut formen bättre.

potatisAndra gånger är avsikten den motsatta: att bli av med gasbubblor som redan finns i smältan. Den kraftiga gasutvecklingen när potatisen doppas ned rör effektivt om i smältan och drar med sig övriga bubblor upp till ytan. En modernare och mer stabil metod är dock att använda någon form av pellets som innehåller lämpliga kemikalier med samma effekt på smältan. Ännu mer elegant är att bubbla argongas genom ugnen, vilket ger samma resultat men utan risk för explosioner.

Gjutare är inte de enda som använder potatis i processen. Även glaskonstnärer utnyttjar den för att bli av med de små gasbubblor som annars riskerar att frysa fast i glaset under svalningen. Man använder man en sorts fondue-teknik med potatisar fästa på spett som doppas i den sega glasmassan tills önskad effekt har uppnåtts.

Tillbaka i gjuteriet finns det ytterligare andra matvaror som med framgång kan användas i för att underlätta arbetet. Vissa sockerarter, till exempel dextrin, ökar hållfastheten hos sandformar vid stålgjutning om de blandas i bentoniten. De fungerar som ett lim som motverkar expansionsdefekter i formen. Och det slutar inte med detta. Häromåret lanserade faktiskt ett amerikanskt universitet ett nytt sandbindemedel baserat på vanligt bordssocker – och ett annat av sojamjöl. Strålande framtidsutsikter för livsmedel i gjuteriet med andra ord!

Ser fram emot fler kollegor

Vi utökar på institutet! Nu är det ett par forskningstjänster ute. Inte på det allra, allra roligaste jobbet – det har ju jag – men väldigt nära. Två materialspecialister, en på gjutjärn och en på aluminium. Massor av spännande projekt på gång, och rolig utrustning att leka med. Och trevliga kollegor förstås, vid den där kaffeautomaten, ni vet.

Läs mer här – Materialspecialister inom aluminium och gjutjärn – Swerea – och skicka in din ansökan!

I Jönköping blir 3d-skrivaren en formsak

3d-skrivare behöver inte vara en konkurrent till gjuterier – de kan i stället vara ett hjälpmedel. I Jönköping får gjuterierna hjälp att skriva ut sandformar med en ny printer.

Så börjar Ny Teknik artikeln om Institutets 3D-printer, som vi precis har tagit i drift: I Jönköping blir 3d-skrivaren en formsak.

swerea-3dprinter-600-385-ny-teknik

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär kan det se ut när man leker arkeolog i den stora sandboxen. Som trolleri. Varje gång.

Har haft mycket att göra sista tiden

Det har vart lite körigt på jobbet sista tiden. Men roligt! Här ser ni varför.

3d_3

Jag har nämligen fullt upp att hänga med när Andreas och Andreas framställer 3D-printade sandformar i vår nya 3D-printer. Mer om detta kan du läsa på Institutets hemsida: Swerea SWECAST tar tekniksprång med 3D-skrivare. Såhär berättar min kollega Fredrik:

Sedan början av augusti har Swerea SWECAST en anläggning för att skriva ut formar och kärnor i sand med en 3D-printer. – Med en skrivare på plats kan vi korta våra ledtider och snabbt bygga upp en bred kompetens kring tekniken, säger projektledare Åsa Lauenstein. I det som en gång var Munksjö pappersbruk i Jönköping har Swerea SWECAST helrenoverat en lokal och skapat en test- och demoanläggning för 3D-utskrifter av sandformar och -kärnor. Anläggningens hjärta är en stor 3D-sandskrivare – en S-Max – från marknadsledande ExOne.