Etikettarkiv: gjutjärn

Smarta material i allmänhetens tjänst

Nästan allt vi gör på institutet är spännande, även om mycket av det ger ett lätt nördigt intryck så fort vi pratar med utomstående. Men ibland skjuter ett pressmeddelande iväg som en raket och vi ser hur det regnar stjärnor!

spar

Foto av Rickard Wiksén, som kör spårgående grävmaskin. Jag har lånat bilden härifrån.

Kollegan L fick således chans att förklara hur smarta gjutna material kan få praktiska tillämpningar

SVT Nyheter Jönköping – 12 jan 21.46 | SVT Play

Mer om samma projekt berättar kollegan R i Ny Teknik.

Enkelt beskrivet handlar det om sensorer i form av en slags trådar som gjuts in i metallen. De kan detektera fysikaliska storheter som temperatur, vibrationer, spänningar och tryck, och därmed varna när risken för rälsbrott och andra skador blivit för stor.

Läs hela artikeln här!

 

Fråga Doktorn (30)

Jag har fått veta att jag har lågt blodvärde, alltså lider av järnbrist, vilket är ganska komiskt med tanke på att jag är gjuteriarbetare. Men hur långsökt är det egentligen att försöka höja blodvärdet genom att få i sig en järntacka? / Anemisk

cast-iron-646708_960_720Kära Anemisk!

Visst skrattar man åt tanken du skulle tugga i dig tackjärn – till att börja med skulle tänder och matstrupe ta stryk. Det järn kroppen behöver är inte heller den metalliska varianten utan den som är kemiskt upplöst, alltså ett järnsalt av någon form. Möjligen kunde du svälja ett par mycket små exemplar hela och låta magsyran bryta ner dem kemiskt, men med tanke på att den processen utvecklar både vätgas och värme känns det inte som något att rekommendera. Att äta rost vore mindre riskfyllt men ganska meningslöst, eftersom järnet i rost redan har oxiderat för mycket och inte längre kan tas upp av kroppen.

En vuxen människas kropp innehåller knappt fem gram järn vilket inte låter så mycket. Men svårigheten ligger i att få kroppen att behålla det järn man stoppar i sig. I genomsnitt behåller vi mindre än tio procent av det järn som finns i maten vi äter. Det förbrukas sedan i rask takt och lämnar kroppen, vilket innebär att en vuxen människa behöver tillföra drygt 10 mg per dygn, kvinnor mer än män.

hemDen järnförening som är överlägset lättast för människokroppen att ta upp är hemjärn, där järnet omges av en kemisk ring bestående av kol, syre och kväve. I denna form finns järn som hemoglobin i vårt blod och samma molekyler hittar man i till exempel blodmat och rött kött. Faktiskt är det järnet som ger blodet smak, orsakat av kemiska reaktioner mellan järnsalt och fettämnen på huden. Som kuriosa är det samma typ av ämnen som ger den karakteristiska metalldoften när svettiga fingrar hanterar järn, koppar eller mässing. Vår förmåga att känna smak och lukt av metaller lär vara en evolutionär fördel, förmågan att kunna lukta sig till blod.

encebolladogdeI vissa fall används metalliskt järn som kosttillskott. Sedan gammalt berikas siktat vetemjöl med ferrum reductum, ett finkornigt, poröst järnpulver. Järnet förändras dock kemiskt vid bakningen till nyttiga järnsalter. På samma sätt rekommenderar dietister ofta gjutjärnsgrytor för matlagning med baktanken att syran i maten ska lösa upp metallen. Även vegetabiliska kosttillskott innehåller salter som järnglukonat och järnsulfat. Kroppen har dock svårare att ta upp det här järnet så det behövs ofta upp till fem gånger så hög dos för att ge samma effekt som om man hade ätit lever eller blodpudding. Då kan det vara bra att veta att C-vitamin förbättrar upptaget medan ägg, mjölk, kaffe och te tyvärr ger motsatt verkan. Äter du järntabletter är det alltså mindre klokt att inta dem till frukost.

Att järn eller rost i maten skulle orsaka stelkramp är ett missförstånd som hänger ihop med rädslan för att skada sig på smutsiga, rostiga konservburkar eller gamla spikar. Det är däremot sant att överdriven konsumtion av järn i form av till exempel kosttillskott är skadligt och kan leda till tarmskador. Dödlig dos lär vara 200 mg per kilo kroppsvikt, vilket i mitt eget fall med ett tioprocentigt upptag skulle motsvara en liten järnten på drygt 10 gram. Att få samma mängd i huvudet skulle endast ge en ordentlig bula. Så gör som jag i fortsättningen – håll munnen stängd medan du arbetar…

Bildgåta

Var i Sverige kan man tillbringa en semester och hitta denna fantastiska samling kaminer, spisar och ugnar?

Nej, inte på något industrimuseum. Ledtråden är Plupp, som sitter på kaminen längst ner till vänster. Det syns lång väg att vi är i fjällen, närmare bestämt på Saltoluokta fjällstation vid Stora Sjöfallet, mitt emellan Sarek och Kebnekaise. Ett par av exemplaren är utan tvivel i bruk vintertid, även om de alla fick vila under sommaren. Kaminerna hittade jag i olika rum i huvudbyggnaden medan Husqvarna-spisarna i fint skick gör tjänst i de mindre stugorna.IMG_1400

Den sista ugnen går jag däremot bet på. Den liknar visserligen våra behandlingsugnar hemma i gjuteriet, men några dragprovstavar i aluminium tror jag inte har passerat fjällstationen. Så något annat användningsområde måste det ha varit. Men vad?

Nu var det inte för ugnarnas skull jag egentligen tog mig dit, utan för naturen, förstås. Redan på väg till frukost öppnade sig utsikten.

IMG_1395 kopia

Inte kan man tillverka armband i gjutjärn… eller?

Här är ytterligare en film från Scanias armbandsprojekt som vi fick förtroendet att medverka i.

Lite roligt är det att minst hälften av alla ”det går aldrig” som räknas upp i filmen fick de höra av… mig. Men det fungerade ju alldeles utmärkt!

Mer om projektet kan du läsa här på Scanias hemsida och armbandet går faktiskt att beställa i Scanias webshop. Och visst är det snyggt!

Doktorns återkomst

Tillbaka vid kaffeautomaten igen! Våren var hektisk på Institutet men ett antal soliga semesterveckor ger nya perspektiv på arbetet och nu känns det helt rätt att vara tillbaka igen.

I postfacket låg det en överraskning: ett klockarmband. Och inte vilket armband som helst, nej, materialet var tillverkat i vårt eget gjuteri av nedsmälta delar från en Scania V8-motor. Vi gjorde vår del i detta tidigt under våren och det var fantastiskt att få hålla i slutresultatet.

Du ser mina gjutarkollegor där i mittensekvensen. Sällan har vårt försöksgjuteri varit så till sin fördel som i denna film…

På jobbet

En av kollegorna tipsade mig om en läsvärd artikel i SvD med anledning av mina  nya arbetsuppgifter. Frågan som ställs är hur man skapar ett perfekt team. Svaret tog forskarna fem år att formulera.

Efter fem år föll polletten ner. Det handlade om hur människorna behandlade varandra inom kollektivet. Allt kokade ner till två avgörande normer. Det ena var att samtliga i stjärngrupperna pratade ungefär lika mycket. Det fanns en oräddhet för att göra sin röst hörd. […] Det andra var en var en sorts social känslighet inom teamet. Man märkte snabbt om en kollega var orolig eller olycklig – och man respekterade varandras humörsvängningar. 

Det där ska jag ta till mig under de närmaste veckorna. Det har blivit ovanligt mycket jobb sista tiden och det beror på att vi har organiserat om rätt rejält på Institutet. Hela försöksverksamheten med gjuteri, 3D-skrivare och sandlab har samlats till en ny enhet, Casting Demonstration Centre. Jag har fått förtroendet att leda den verksamheten med sju medarbetare och det känns fantastiskt. För är det något jag brinner för så är det att medverka till att forskningsresultat kan visas upp och omsättas i praktiken. Nu har vi möjlighet att göra det i stor skala!

Lite kan du läsa om satsningen här och här  men det kommer definitivt mera!

 

Gjutet i Palmhuset

Tillbaka i Göteborg vilade vi en stund i Palmhuset på en bänk som stod till tjänst mellan palmerna. Konstaterade att det inte var gjutjärn – och modellen kändes bekant. Var det Byarums bruk? Jodå, hemma vid datorn kunde vi få det bekräftat:

IMG_1084 IMG_1080

Den första världsutställningen ägde rum i London 1851. En utställning som har gått till historien, inte minst genom Joseph Paxtons ”Crystal Palace” som fungerade som utställningshall. Många nya produkter mötte under utställningen för första gången en större publik. Bland nyheterna återfanns ormbunkssoffan, som snabbt blev populär och ett vanligt inslag i engelska parker och trädgårdar. Modellen spreds också till andra länder och snart hade flera svenska gjuterier ormbunkssoffan på sitt tillverkningsprogram. Av dessa återstår idag bara Byarums Bruk, läser man på gjuteriets hemsida.

Extra roligt med kopplingen till själva byggnaden eftersom själva Palmhuset är så tydligt inspirerat av Crystal Palace. Byggnaden är härligt historisk, ogenerat artonhundratal med allt i gjutjärn (utom sofforna, som numera alltså tillverkas i aluminium) och nedslitet i generationer. Mitt i detta ett bevattningssystem i original, rörledningar, vridhjul och spakar i värsta steampunk-stil. Besök rekommenderas!

IMG_1092

Gjuteriet på nätet

Hurra! Nu finns tidningen Gjuteriet äntligen på nätet.

Läs senaste numret här!

Titta särskilt på artikeln om 3D-printern på sidorna 14-18 och förstås Fråga Doktorn på sidan 56.  Sedan har vi en platsannons på sidan 11 – nya sökande välkomna förstås. Ytterligare intressant läsning hittar du på sidorna 20-23 där vår koncern-VD Göran Carlsson berättar om Swereas framtidsstudie om kommande trender inom svensk industri. En sammanfattning av den rapporten hittar du länken till här.

gubbar

Nu även med kvinnliga gjutare på omslaget.

Ser fram emot fler kollegor

Vi utökar på institutet! Nu är det ett par forskningstjänster ute. Inte på det allra, allra roligaste jobbet – det har ju jag – men väldigt nära. Två materialspecialister, en på gjutjärn och en på aluminium. Massor av spännande projekt på gång, och rolig utrustning att leka med. Och trevliga kollegor förstås, vid den där kaffeautomaten, ni vet.

Läs mer här – Materialspecialister inom aluminium och gjutjärn – Swerea – och skicka in din ansökan!

I Jönköping blir 3d-skrivaren en formsak

3d-skrivare behöver inte vara en konkurrent till gjuterier – de kan i stället vara ett hjälpmedel. I Jönköping får gjuterierna hjälp att skriva ut sandformar med en ny printer.

Så börjar Ny Teknik artikeln om Institutets 3D-printer, som vi precis har tagit i drift: I Jönköping blir 3d-skrivaren en formsak.

swerea-3dprinter-600-385-ny-teknik

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär kan det se ut när man leker arkeolog i den stora sandboxen. Som trolleri. Varje gång.