Etikettarkiv: klokskaper i arbetslivet

Miss you already

kprofessor-hans-rosling2-1080x814Vi är många som saknar honom. Förstås. Läkaren som blev forskare som blev folkbildare.  Lysande pedagog och obotlig optimist. Hans Rosling.

Vi-tidningen intervjuade honom redan 2007, innan han blev superstjärna, och den texten hittar du här.

Här på bloggen har han också förekommit. En sammanställning av de inläggen, mest videosnuttar, hittar du här.

Och sedan är det bara att googla vidare. Tack för allt som finns kvar!

 

På jobbet

En av kollegorna tipsade mig om en läsvärd artikel i SvD med anledning av mina  nya arbetsuppgifter. Frågan som ställs är hur man skapar ett perfekt team. Svaret tog forskarna fem år att formulera.

Efter fem år föll polletten ner. Det handlade om hur människorna behandlade varandra inom kollektivet. Allt kokade ner till två avgörande normer. Det ena var att samtliga i stjärngrupperna pratade ungefär lika mycket. Det fanns en oräddhet för att göra sin röst hörd. […] Det andra var en var en sorts social känslighet inom teamet. Man märkte snabbt om en kollega var orolig eller olycklig – och man respekterade varandras humörsvängningar. 

Det där ska jag ta till mig under de närmaste veckorna. Det har blivit ovanligt mycket jobb sista tiden och det beror på att vi har organiserat om rätt rejält på Institutet. Hela försöksverksamheten med gjuteri, 3D-skrivare och sandlab har samlats till en ny enhet, Casting Demonstration Centre. Jag har fått förtroendet att leda den verksamheten med sju medarbetare och det känns fantastiskt. För är det något jag brinner för så är det att medverka till att forskningsresultat kan visas upp och omsättas i praktiken. Nu har vi möjlighet att göra det i stor skala!

Lite kan du läsa om satsningen här och här  men det kommer definitivt mera!

 

Gjutning för åttaåringar

Besökte yngsta dotterns klass som arbetar med temat Vad min förälder gör på jobbet. Berättade om vad en forskare gör: frågar Hur, Varför och Varför inte, och tar reda på svaren. Sedan blev det en hel del frågor om gjutning förstås.

Vad är roligast? (Att gjuta!)

Är det farligt? (Ja, ganska, men vi har bra skyddskläder.)

Hur kändes det första gången? Var det läskigt? (Nej, härligt! Som att bli förälskad!)

Sådana frågor får jag inte så ofta. Det är spännande att byta auditorium!

ischoklad

Men att förklara själva gjutprocessen är barnsligt enkelt den här tiden på året!

Tankar kring ett projekt

Den här texten publicerades som en krönika i tidningen Gjuteriet.

– Se upp var du går, det är lite råddigt här inne.
Vi stod inne i en gammal maskinhall på Munksjö pappersbruk i centrala Jönköping. Lokalen var fylld med allsköns bråte och decembersolen föll snett in genom de dammiga fönstren. På det slitna golvet låg duvfjädrar och i taket hängde en gammal handdriven travers. Det var svårt att föreställa sig att bara ett halvår senare skulle samma plats vara en modernt utrustad enhet för forskning och tillverkning. Att jag själv måste omskolas från materialforskare till byggledare kändes som en betydligt mindre utmaning i sammanhanget.

3d_3Nu är vi där. Sedan ett antal veckor produceras 3D-printade sandformar och kärnor i samma lokal. I slutet av juli lyfte vi med gemensamma ansträngningar in skrivaren och ett par veckor senare var produktionen i full gång. Sedan dess har det skrivits och rapporterats om projektet i lokala medier och rikspress och i Gjuteriet rapporteras det fortlöpande om det.

Jag vill lyfta fram det stora engagemang som vår samarbetspartner ExOne har visat.  Det har varit en förutsättning för projektet. Helt avgörande har också alla de insatser som gjorts av mina kolleger på Swerea SWECAST varit.  Det var därför ett fint avstamp för projektet när hela företaget kunde samlas för midsommarlunch i den nyrenoverade maskinhallen.3dinvigning_bandklippning

Min egen ingång i projektet har varit från den praktiska sidan. Jag arbetar med test- och demonstrationsanläggningen på Swecast och har tydligt sett behovet av att komplettera vårt försöksgjuteri med en modern formningsanläggning. Vare sig det gäller forskningsprojekt eller kunduppdrag så är efterfrågan stor på helhetstänkande. Med 3D-skrivaren på plats sluter vi kedjan och kan erbjuda kompetens och testmöjligheter i hela gjuteriprocessen, från design och beredning till avgjutning och materialtester. Samtidigt kan detta göras med större flexibilitet, högre kvalitet och kortare ledtider.

Men ännu större betydelse har den nya 3D-tekniken haft för att frigöra kreativitet på alla plan. Gamla begränsningar gäller inte längre utan vi kan gå utanför ramarna och tänka nytt. Och detta gäller förstås inte bara oss forskare utan i lika hög grad alla våra samarbetspartners i gjuterier och bland gjutgodsköpare. Jag tror att vi är mitt uppe i ett paradigmskifte lika omvälvande som att se en gammal industrilokal förvandlas till en toppmoderns forskningsanläggning. Eller för den delen, att låta en materialforskare vara byggledare under ett halvår.

Om konsten att koncentrera sig

Det gjordes ett uttalande av Sir Tim, biokemist och Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2001.

“Let me tell you about my trouble with girls,” Mr. Hunt told an audience on Monday at the World Conference of Science Journalists in South Korea. “Three things happen when they are in the lab: You fall in love with them, they fall in love with you, and when you criticize them they cry.”

Då exploderade de sociala medierna – med humor. Bästa sammanfattningen är nog Hashtaggen #distractinglysexy på Twitter, som du hittar här.

distractingly sexy_2

Läs också Hanna Fahls kommentar i DN, De som enbart tänker på andras liggbarhet kanske kunde få en egen ö? Hon avslutar:

Men man önskar ju att han använde sin Nobelprisbelönade slutledningsförmåga till att se sin egen tankevurpa. Om en person inte klarar av sitt arbete eftersom han distraheras av sin egen könsdrift och inte kan hantera normala uttryck för mänskliga känslor såsom tårar utan att låta det påverka vetenskapen, så är det förmodligen inte kollegorna som är problemet, utan han själv?

 

Dagens outfit

Vad spelar det för roll hur man ser ut? Ja, en hel del förstås. Jenny Nordberg är krönikör i SvD och kommenterar våra förväntningar på och tolkningar av offentliga personers utseende – om de är kvinnor.

Det intresserar mig hur Anna Kinberg Batra klär sig. Det intresserar mig för det märks att det intresserar henne. Eller så har hon anställt någon som gör det åt henne. Isåfall borde den personen tjäna mer än hennes talskrivare. I enkla men eleganta små jackor och ett bart och ganska omålat ansikte formar nämligen Kinberg Batra bilden av sig själv som mörk, skarp och värdig att ha makt med fascinerande precision.

Jenny Nordberg ger oss en lika enkel som effektiv tolkningsnyckel.

Låt mig översätta: Några naturliga rynkor – jag har tänkt i många år. Mycket lite smink – jag har viktigare saker för mig, och jag är ren. Oskyldig. En mjukt draperad överdel med smala axlar, ett litet smycke i halsgropen – jag är trots allt en kvinna. En mjuk, medkännande och varm kvinna. Bakåtkammad hjälmfrisyr – jag är en mycket välvårdad person som har full kontroll. Dova kostymfärger, låga klackar – som kan leda, styra, besluta. Lita på mig. Jag är lika stark och kapabel som en man. För mannen är trots allt fortfarande norm. För den som verkligen strävar efter makt och att bli lyssnad på gäller det fortfarande att likna en man så mycket som möjligt, i tal, beteende och rörelsemönster. 

 Läs hela krönikan här:  ”Alltid högst relevant vad kvinnor har på sig” | SvD.

Linus Jonkman är inne på samma tema i sin blogg:

Arbetslivet ger ytterligare bränsle till utseendehetsen. Långa människor tjänar mer pengar än korta (300 kronor mer om året per centimeter). Blonda mer än brunetter, och smala mer än tjocka. Vackra människor bedöms ofta som trevligare och kompetentare i intervjusituationer. Detta beror på ett fenomen som kallas ”Halo-effekten”, vilken innebär att vi tror att vackra människor automatiskt har andra positiva egenskaper. De är roligare, smartare osv.

Hans inlägg hittar du här: Ta ansvar för barnens självbild.

Så här kan jag själv se ut på jobbet.

ÅsaL1

Förhoppningsvis signalerar jag någon sorts kompetens. ”Hej doktorn”, ropar de i alla fall efter mig i korridoren. 

Det blir snart din tur också

 Linus Jonkman bloggar om samhällsliv och kommunikation utifrån en introvert människas förutsättningar. Han skriver om en  finurlig modell för att släppa fram alla i en debatt:

Metoden kallasPost It poverty och funkar i både skola och arbetsliv. Varje deltagare får ett antal post it lappar. När personen vill säga något lämnar hon eller han fram en post it lapp och ”köper” taltid. När lapparna är slut är det tystnad som gäller. Med det tilltaget blir det lika många taltillfälle per person oavsett hur uppmärksamhetstörstande vissa är.

Han fortsätter med att resonera kring många vuxnas slentrianmässiga uppmaning till barn och ungdomar ”att våga ta plats”.

Tystlåtna barn blir inte röstlösa i livet för att vi låter dem välja sin egen roll. Låt dem hitta sitt forum, sin röst och sin egen stam. Det är ett tankefel att tro att de talade ordet är den enda kanalen.

Läs hela hans tankeväckande inlägg här: Föräldrar – Varför uppmanar ni era barn att ta plats? 

Bli vän med en ingenjör

Nätverket för kvinnliga ingenjörer, Womengineer | För dig som är eller vill bli ingenjör!, är en inspirerande plats för blivande och verksamma ingenjörer. Skribenterna är kvinnor men tips och bloggar passar alla med intresse för att arbeta inom teknik och naturvetenskap. Nu går det även att bli vän med nätverkarna och stödja arbetet: Bli vår vän.

Som vän blir du medlem i föreningen Womengineer, vilket innebär att du är en del av vårt nätverk och delaktig i vårt arbete att öka antalet tjejer på tekniska utbildningar, kan man läsa på hemsidan. Medlemskapet kostar inget, men vi ser gärna att du på ett eller ett annat sätt bidrar till vår verksamhet. Antingen genom ditt engagemang eller deltagande i våra event, genom ett ekonomiskt bidrag eller att du aktivt sprider ordet om Womengineer’s vision och mission till nära och kära.

Järnladyn (3)

Varför kallades Margaret Thatcher för Järnladyn? En rysk uppfinning, förstås. Men hon tog omedelbart över epitetet och gjorde det till sitt.

The Russians said I was an Iron Lady. – They were right.

Och här är ytterligare ett favoritklipp apropå åldersdiskriminering i arbetslivet.

I started a new carrier as a prime minister at the age of 53. I had never been a prime minister before, but I adapted to the job.

Järnladyn (2)

Att se filmen The Iron Lady om Margaret Thatchers karriär var ett intressant stycke samtidshistoria. Själv var jag för ung för att ha några åsikter om hennes politik då på 70- och 80-talen och någon politisk blogg är inte det här nu heller. Men efter filmen gav jag mig ut på Internet och hittade en uppsjö med nästan magiska klipp med detta retoriska geni. Min favorit hittills är repliken om U-svängen:

You turn if you want to. The Lady’s not for turning.

Inte långt efter kommer hennes reklaminslag för VISA-kort. Rena ståuppen. Och underhuset understöder med burop, protester, bravorop och skratt.