Etikettarkiv: musik

Ljus i vårt hus

The Piano Guys är i full fart att skapa stämning även inför denna jul.

Och jag ska nog satsa några kronor på utebelysning i år.

‘Twas a few nights before Christmas and all through the street,
Not a creature was stirring except this piano geek;
The lights were all hung on the houses with care,
In hopes that Jon wouldn’t play piano there;

The people were nestled all snug in their beds,
While visions of cello music danced in their heads;
And Paul in his t-shirt and Al in his boots
Had just settled down for an all night video shoot.

When out in the street arose such a clatter,
People sprang from their beds to see what was the matter
Out the windows they watched, their phones they unlocked
Was this a dream or should they call the cops?

Jon sprang from his bench, running fast as he could,
As the neighborhood dogs barked (just as they should);
But we heard him exclaim, ere he ran out of sight,
HAPPY CHRISTMAS TO ALL, AND TO ALL A GOOD NIGHT!

Annonser

Digitalisera med musik

Bläddrade i Ny Teknik, denna alltid lika utmärkta läsning. Såg att moderinstitutet Swerea annonserade med uppmaning att besöka oss på underleverantörsmässan på Elmia i november. Tyckte texten var bra men bilden lite märklig.

IMG_2666

Sedan tittade jag igen.

IMG_2668

 

 

 

 

 

 

Javisst, jag var där förra året också! Men inte trodde jag någon skulle minnas det…

Pingstmusik

Pingstdagen har också sin musik! Roligast för cellisten är förstås sopranarian ur Bachs kantat BWV 68, Mein glättiges Herze. Extra trevligt att musicera tillsammans med en trevlig sångerska, som här i Köthen:

Ännu bättre var det när jag spelade cellostämman på en konsert 1999 i Hofors kyrka. Då hoppade A in med kort varsel och sjöng arian med bravur, och det var inte bara musiken vi hade gemensamt, visade det sig snart. Det blev åtskilliga mil av gemensamma barnvagnspromenader och otaliga hektoliter avnjutet kaffe genom åren. Och en hel del musik, förstås. Så det var ju tur att allas vår Queen of Fika hade en lucka i kalendern den där dagen!

Det mesta reder ut sig

Doktorn är glad att vara tillbaka på bloggen igen! Det har varit en lång rad hektiska veckor med jobb, födelsedagar, resor och tillochmed en konfirmation. Men det mesta reder ut sig och i sommarvärmen vi fått känner jag att – It’s gonna be okay!

Mammut?

Mammut, säger stråkmakaren. Till skillnad från elefanterna är de ju redan utdöda.
Känns som om jag borde googla på det.

Dotterns stråke är i alla fall gjord i kolfiberkomposit.
strc3a5ke-e1491249766222.jpg

Nytaglad och upp-piffad stråke.

(En snabb googling senare: Jodå, det verkar vara alldeles sant. Och det blir ju rätt många såna små spetsar av en enda mammutbete.)

Längtar till Stockholm!

För det mesta är jag alldeles tillfreds med att bo i Huskvarna, och Jönköping strax intill är lagom stort till vardags. Men ibland längtar jag till Stockholm. Särskilt nu på torsdag den 1 december!

Svenska Kyrkan ordnar allsång på Stockholms Central! Här hittar du mer information. Torsdag den 1 december, klockan 17 börjar det.

När hakar Huskvarna på? Körsångare finns det gott om även hos oss!

 

Gitarr på två sätt

Att läsa Ny Teknik är alltid spännande. I dagens nummer hittar jag först några Swereakollegor som vill bli fler

img_0077

vilket de faktiskt har gemensamt med oss här i Jönköping, vi söker alltid efter nya medarbetare med rätt kompetens.

Men sedan blev det riktigt spännande. Svensk Form har presenterat de nominerade till årets designpris, och en av kandidaterna är en bekant till oss: professor Olaf Diegel med den snygga 3D-printade gitarren Heavy Metal. Exemplaret i artikeln är utskrivet i en aluminiumskrivare och fullt spelklart.

img_0076

Men faktum är att vi var först här i vår egen 3D-skrivare! redan för ett år sedan hjälpte vi Olaf Diegel att designa och skriva ut en sandform där samma gitarr kunde gjutas, en betydligt snabbare och eklare process. Tycker vi själva i alla fall!

bild1Här är det kollegan Peter som undersöker det gjutna exemplaret.

Fotograferade gjorde Patrik Svedberg.

 

 

 

Och titta! Nu när jag ser noga i tidningen och läser högerspalten också tittar en annan gammal bekant fram. För jämnt tjugo år sedan blev min doktorsavhandling klar och den handlade om tunna batterier för bland annat elbilar. Jag tillhörde en forskargrupp i Uppsala, och vår främsta inspiratör och samarbetspartner var just denne Michel Armand. Jag glömmer aldrig hur vi under ett av hans Sverigebesök tillsammans fick en exklusiv guidning och provspelning på den snart trehundra år gamla orgeln i Lövstabruks kyrka. Även den var på sin tid ett under av ny, oprövad teknik. Låt oss hoppas att aluiniumgitarren blir lika långlivad!

Någon att hålla i handen

Hur gör du för att vila ut och samla nya krafter? Drar du dig undan eller vill du vara med andra? Och när är du bäst rustad att möta utmaningar? Ensam och stark – eller med en hand att hålla i?

Människan är inte bunden till klimat eller växtzoner, utan vår typiska ekologiska miljö är just andra människor. Vår hjärna har utvecklats för att fungera i den miljön och räknar automatiskt med andra för att lösa olika problem.

Så inleder psykologiprofessorn James Coan teorin om att hjärnan försätts i viloläge tillsammans med andra, inte när vi är ensamma. Svenska Dagbladets artikel fortsätter:

Det här utgångsläget, eller baslinjen, anser James Coan och hans forskarkolleger är mer sannolikt än ”the individual baseline” som man tidigare trodde gällde för hjärnan: att den skulle vara som minst aktiv om vi var ensamma och utan stimuli. I stället har deras studier visat att fungerande sociala sammanhang – med samspel, ömsesidigt beroende och gemensamma intressen – får hjärnan att hushålla med sin energi som allra bäst. […] Är man ensam, uppfattar hjärnan att man måste lösa alla problem på egen hand. Håller man någon okänd i handen kvarstår vissa hjärnaktiviteter. Men tillsammans med sin allra närmaste sjunker stresspåslagen i hjärnan helt. [James Cohan: ] – Min mamma säger ’Det där visste jag redan, varför ringde du inte mig?’. 

Läs hela artikeln här!

Julmusik (5)

Vår tur i julmusiken avslutas här med slutkören ur Bachs Juloratorium. Den kopplar mästerligt samman den jublande glada stämningen från oratoriets inledning med en ton av passionstiden – själva körsatsen går faktiskt i moll!

Detta är en ovanligt pigg version, från Leipzig förstås.

Nun seid ihr wohl gerochen
Now you are well avenged
An eurer Feinde Schar,
On the host of your enemies;
Denn Christus hat zerbrochen,
Christ has broken in pieces
Was euch zuwider war.
What was against you.
Tod, Teufel, Sünd und Hölle
Death, Devil, Sin and hell
Sind ganz und gar geschwächt;
are weakened once and for all;
Bei Gott hat seine Stelle
With God is the place
Das menschliche Geschlecht. 
For the human race.