Etikettarkiv: ordning och reda

Gott nytt år!

Nu börjar ett nytt år med nya goda föresatser.

Ett fint 2016 önskar dig doktorn i gjuteriet!

IMG_1079

Eller också blir allt ungefär som vanligt i år också. Inte så dumt det heller.

 

Annonser

Hos tandläkaren

Gick till tandläkaren.

Har du sett att vi erbjuder tandvårdsabonnemang, frågade tandsköterskan. Ja, sa jag, men jag är inte intresserad. Vårt erbjudande är mycket bra, vidhöll hon förorättat. Kanske det, men jag har så sällan något att åtgärda, sa jag, för hål i tänderna har jag  princip inte haft på trettio år. Men i alla fall, tjurade hon.

Tandläkaren kom in och undersökte. Fem hål, vi bokar in lagningar, det är ganska så mycket, blir två nya besök. Det är inte möjligt, sa jag, men blev genast nedröstad, två mot en. Tandsköterskan bokade raskt in två nya tider. Är du säker, log hon sockersött, på att du inte ska ha ett tandvårdsabonnemang?

Gick till en annan tandläkare.

Tandhygienisten undersökte. Hur många hål sa du? Fem, sa jag. Hittar inget, sa hon, vi kollar med tandläkaren för säkerhets skull. Tandläkaren undersökte. Hur många hål sa du? Fem, sa jag. Definitivt inte, sa han.

På den där andra mottagningen, sa han – erbjöd de dig tandvårdsabonnemang? Tänkte väl det.

Vid kaffeautomaten (71)

Jag fick strumpor i julklapp, berättade kollegan P. Veckostrumpor, sju olika par, med dagens namn på skaftet.

Går det inte åt en massa extra tid, undrade vi.

Nej då, sa han, inte om jag tar lördag på ena foten och söndag på den andra. Då har jag hela helgen på mig.

 

Plats för kreativitet

IMG_0669En mysig stund med en inredningstidning. En riktig, seriös, inget strunt eller lågbudget eller så. Plats för kreativitet och de senaste trenderna. Fast en bit in i tidningen blir jag betänksam över materialkompetensen. Trämöbler bättre än metall? Varför det då? Och sedan blir det ännu mer kryptiskt.
IMG_0668

 

 

 

Aj hoppsan! Elektromagnetiska fält? Hur ser en sån möbel ut? Hoppas de menar en sån här stol, och inte en… ja, ni förstår.

Massagestol - Care Dreamer

Vid kaffeautomaten (61)

Till slut, sa kollegan N, brukade hon ilskna till och fräsa åt mig att jag var en riktig Besserwiss. Och då var det inte riktigt läge att rätta henne.

Besserwisser

Kantstött

Titta, det har gått en flisa ur tallriken, sa dottern i det lånade semesterhuset. Varför har de kantstött porslin i skåpen?

Mina barn har fått lära sig att har det blivit en skada i ett föremål av glas eller porslin så ska det kasseras. Det är självklart för mig liksom för mina föräldrar, men inte alls lika vanligt bland andra i min generation. Fyrtiotalisternas barn känner inte alls igen detta. Riktigt märkligt blir det när man tänker på hur förkrigsgenerationen sparar på allt: gummiband, plastpåsar, omslagspapper, skruvar, brädbitar. Hur kan de då kassera något så dyrt i inköp som en Grön Anna-tallrik?

Dels är det sunt förnuft. Alla flisor utgör en skaderisk, särskilt i glas förstås som man håller till munnen. Och varje spricka är en brottanvisning som kan vara mycket opraktisk i en fylld sopptallrik. Dels – och det tog ett tag innan jag insåg – hade det där kasserade porslinet faktiskt ett andrahandsvärde. Innan det fanns ett överflöd av plastburkar, var skulle man förvara matrester, blanda målarfärg, spara gem? Jo, i en kantstött dessertskål förstås, eller i en kaffekopp utan öra. Och alla blomkrukor stod på udda assietter i fönsterkarmen.

Nuförtiden har folk knappt krukväxter.

Veckoalmanacka

Dottern hjälper mig ofta att hitta nya, roliga och ibland även användbara appar till Ifånen. Somliga behåller jag och en och annan kommer faktiskt till användning. En sådan är Vecka, som håller reda på veckonummer och namnsdagar. Denna ofta livsnödvändiga information saknas i min och många andras almanackor på dator och i telefon. Tack vare Vecka kan vi reda ut planeringen för diverse projekt på jobbet eftersom många människor, särskilt inom utbildningssektorn, tänker i veckonummer.

Förr var det enklare att kolla. Då brukade personalen på bankkontoren dela ut små plastade kort med kalendrar på, någon som minns dem? Där fanns veckonummer och namnsdagar för ett halvår på vardera sidan. De var precis lika stora som ett körkort och gick lagom ner i plånboken så de alltid fanns till hands. Sedan halverades körkorten till kreditkortsstorlek och då var det klippt. Så liten stil som då krävdes för att få plats med alla namnsdagsbarn är nämligen oläslig. För övrigt finns det knappt några bankkontor kvar heller.

bild-2

Som illustration bjuder jag på min kortlivade flug-vän Palm. Skulle vara framtiden men de få som ens hann se en har redan glömt. Svåraste var att få acceptans för sin egen, personliga handstil. Näst svårast att få ner den i fickan, fast där är förstås likheten slående med en Ifån. Jaså, vad det är? En elektronisk fickalmanacka, förstås!

Vid kaffeautomaten (49)

Skulle köpa köttfärs, sa kollegan N. Tog ett paket i kyldisken men det hade passerat bäst före-datum.

På Ica? undrade vi.

Jo. Så jag påpekade att de hade glömt att märka om den.

Vårstädning

Det städas i skogen ovanför vårt hus. Fram tills nu har den varit rätt ogenomtränglig med massor av hasselsly och kullfallna trädstammar tvärs över stigarna, så förutom våra barn är det mest rådjuren som har gjort sig besväret att trassla sig fram genom vegetationen. Sedan ett par veckor råder dock en febril aktivitet: hela området ska återställas till den ekpark det en gång har varit. Sly har rensats, halvvuxna björkar har fällts och den där stormfällda jätten är bortforslad vilket förkortar vägen till bäcken avsevärt nu när man slipper gå omvägen runt trädkronan. (Är det inte märkligt hur mycket större plats träd behöver när de lägger sig på marken? Ungefär som utspilld mjölk.)

skogGrannar, cyklister och hundägare är lyriska över projektet och samtalsämnena tar aldrig slut: alltid är det någon som vet något nytt. Bland annat har vi lärt oss att för att utvecklas fritt behöver en ek ha ett eget revir på minst tio meter tvärs över. Om ett annat träd växer för nära blir det bokstavligen en kamp på liv och död där den svagaste försvinner. Nu står de här ekarna  betydligt tätare än så och för att underlätta samlevnaden tar man helt sonika och avlägsnar alla grenar upp till en tio meters höjd, som ni kan se på trädet till höger om det vita huset. Då har man liksom vingklippt stridstupparna och de klarar av att samsas i en hundra år till.

Fritt fram för paralleller med oss människor.

Vid kaffeautomaten (44)

Jag bloggade om kollegan K:s frågetecken kring sin kvinnliga identitet efter att man kommenterat hennes manliga sätt att sätta upp kaffemuggarna huller om buller. Det inlägget gav mig en del kommentarer från folk som känt mig mycket länge, och alla förvånades över min förvandling. Jag ska nu lugna läsekretsen med att det faktiskt inte handlade om mig. Så här ser det ut när det har varit min tur att plocka ur diskmaskinen bredvid kaffeautomaten:

koppar

Kollegan M kom in precis när jag tog kortet så jag fick förklara varför.

Jaha du, sa han, men jag ställer dem alltid omlott. Man får plats med fler  då. Kubisk tätpackning.

Kollegan M är metallurg, ifall ni undrar.