Etikettarkiv: teknik

Kvinnliga förebilder i lokalpressen

IGE Day 2018 i Jönköping uppmärksammades även av lokalpressen.

Ingenjörer kan ju göra olika saker men alla jobbar ju egentligen med att lösa problem och det tycker jag verkar kul, citeras Alice Ekblad i artikeln. Jag har ju en framtidsvision om att jag vill förändra världen halvt, iallafall för någon, säger hon.

Hela artikeln kan du läsa här:

https://www.jnytt.se/article/sa-lockas-tjejer-till-ingenjorsyrket/

Annonser

Ingenjörer ut i etern

Idag var det dags för IGE-dagen: Introduce a Girl to Engineering!IMG_0400

Initiativet kommer från Womengineer och syftar till att intressera fler tjejer i åldern 12-18 år för ingenjörsyrket. Just idag har enligt uppgift 8000 tekniktjejer besökt olika företag runt om i landet och träffat kvinnliga ingenjörer som berättat om sitt arbete. Bland dem kollegan Mahsa och jag, som fick visa upp gjuteri, sandlab och 3D-printer. Och där dök även en reporter från P4 Jönköping upp. Hur det sedan gick kan du höra här:
Inslaget från SWECAST sändes alltså idag den 23 mars. Det börjar vid 2:53:00 och fortsätter efter nyheterna.

Nya kollegan kämpar på

Fortsatt full fart på jobbet! Nu har roboten lärt sig plocka upp printade delar ur sanden också. Men vi släpper inte in hen i själva 3D-skrivaren ännu.

Just de här delarna är ritade av Carljohan Johansson, och det är också han som satt ihop filmen. Tack för det!

Öppet hus!

Swerea Swecast

Den 12 april är det dags: Öppet hus på Swerea SWECAST i Jönköping!

Vi ska gjuta & printa & simulera & prata & berätta om vadvi håller på med på dagarna. Och vi bjuder på lunch! Och kommer att ha väldigt, väldigt trevligt!

https://www.swerea.se/swecastdagen

Välkommen!

 

Allra nyaste kollegan

Nyaste kollegan Olof berättade jag om igår. Men vi har en ännu färskare också, under upplärning. Det enda hen gör ännu så länge är att dammsuga. Utan att någonsin tröttna.

Jag bjuder hem den här kollegan rätt snart tror jag.

Nyaste nytt från SWECAST

Nytt från SWECAST kunde du tidigare läsa i tidningen Gjuteriet. Numera är detta en fristående bilaga och varje nummer ligger ute på nätet. Just nu kan du läsa om ett nyligen avslutat projekt där jag varit involverad tillsammans med kollegan Johan här till höger, men också om mycket annat som händer på företaget just nu. Bland annat en presentation av nyaste kollegan Olof, 3D-tekniker sedan ett par veckor. Länk hittar du här:

Nytt från Swerea SWECAST

En titt på xkcd

Black Hole

Min vän fysikern har matat mig ett tag med höjdpunkter från xkcd.com, A webcomic of romance, sarcasm, math, and language. Vissa inlägg förutsätter en hög grad av nördighet inom mer än ett område , vilket är helt OK för mig, och jag skrattar högt och länge till barnens förnöjelse. Andra kräver en högre examen i fysik eller mer för att bli begripliga och där hänger jag inte med.

En del är allmänmänskliga:

Här är dock ett inlägg apropå global uppvärmning som är lika lysande som skrämmande.

Och till sist, en liten bonus för alla kartälskare.

Hemma hos Harry

Så stod vi äntligen där! Dörrarna öppnades till Stora Salen och vi fick gå in på Hogwarts, alldeles på riktigt. En dryg timmes resa från centrala London ligger det, The Making of Harry Potter, inspelningsplatsen numera omgjord till museum.

WB huset

Ett besök här är helt klart värt både pengarna och besväret för små och stora Potterfans. Massor av info hittar man på hemsidan och recensioner finns det gott om på nätet. Själv fick jag goda tips av flera kollegor med barn i samma åldrar som mina och jag ska inte ge mig på någon allmän utvärdering här. Bara kommentera att det fanns gott om material på utställningen för oss som är lagda åt det tekniska hållet.

Skisser, ritningar, modeller i kartong, modeller i trä… och så förstås alla mekaniska, rörliga prylar som syns i bild i filmen. Gringotts-vagnen, Hagrids motorcykel, alla prylarna i Weaslys  kök. Mest imponerade blev vi nog av att porten i Hemligheternas kammare med de slingrande ormarna var på riktigt. Kanske blir somliga av oss rekvisitamakare på film när vi blir stora!

IMG_0416 kopia

Hursomhelst var det hela mycket lyckat. Vill någon göra ett återbesök säger jag inte nej.

 

Fråga Doktorn (33)

En antikhandlare sa till mig en gång om föremål av tenn, ljusstakar, fat etc. att utsätt dem inte för kyla under – 11 grader för då förstörs metallen. De får tennsjuka. På Antikrundan i TV har man sagt – 13 grader. Vad händer egentligen?

Som gjutare är vi vana vid att metaller är metaller. De ska vara formbara och leda ström och gärna glänsa som silver, guld eller koppar. Blir de matta och fula på ytan kallar vi det korrosion och förklarar det med kemisk inverkan av syre och föroreningar. Men det finns undantag!

Tenn är en vanlig och relativt billig metall och dessutom en av de tidigast upptäckta. Redan för två tusen år sedan bröts den i Cornwalls gruvor och utgjorde en förutsättning för att tillverka brons. Från medeltiden och fram till 1800-talet var tennföremål eftertraktade hushållsartiklar för den som hade råd och det är ofta dessa antika föremål som råkar ut för det problem du beskriver.

Som metall betraktad har tenn ett par udda egenskaper. Den gnisslar till exempel vid deformation, så kallat tennskrik. Detta ljud uppkommer när metallkornen glider mot varandra och just för tenn samverkar dess stora kornstorlek och andra materialegenskaper till att ljudet blir hörbart för människan. Vill man lyssna på sprickbildning och deformationer i andra metalliska material får man använda olika akustiska mätinstrument, för tennet är ensamt om att vara så högljutt!

tennpestSedan har vi den så kallade tennsjukan, eller tennpesten som den oftare kallas! Den bildas mycket riktigt på ytan av tennföremål som förvaras långvarigt vid temperaturer under +13 °C. Man kunde tro att det är fråga om någon typ av korrosion. Men tenn reagerar endast obetydligt med syre och användes tidigt som korrosionsskydd för både koppar och järn genom att plåtar och föremål försågs med en förtenning, ett tunt yttre tennlager. Den matta ytan vi är vana att se på tennföremål är inget oxidskikt utan en medvetet polerad finish. Och förklaringen till har inte alls med kemi att göra.

Tenn är som sagt en metall, men bara under vissa förutsättningar. När smält tenn får stelna bildas den metall vi känner till, silvervit och glänsande. Den kallas vitt tenn eller β-tenn och om den är helt ren är den stabil ned till +13 °C. Vid lägre temperaturer sker en förändring i atomstrukturen. De metalliska egenskaperna försvinner och istället bildas α-tenn, ett grått, kristallint pulver, som inte leder ström och som är sprött snarare än formbart. Processen går långsamt eftersom atomerna har begränsad rörlighet vid de här låga temperaturerna. Men så småningom bildas gråaktiga, upphöjda fläckar på metallytan. Det är α-tennet som har lägre täthet än metallen och därför kräver mera utrymme.

Uppkomsten av tennpest påverkas av flera faktorer. Temperaturen inverkar kraftigt och över nollpunkten är processen mycket långsam. Fortfarande vid ­-50 °C tar det flera veckor innan angreppen är märkbara. Tillsats av olika legeringsämnen som bly, koppar eller antimon sänker omvandlingstemperaturen och gör metallen mer stabil. Å andra sidan kan mekanisk åverkan eller vibrationer påskynda processen. Och eftersom kontakt med grått tennpulver initierar omvandlingen kan tennpesten faktiskt smitta från ett angripet föremål till ett friskt. Att det gråa tennet uppträder som bölder på metallytan har väl bidragit till att begreppet tennpest fått fäste.

Har man väl fått sitt tennföremål angripet av tennpest finns inte mycket att göra. Det kan vara klokt att försiktigt putsa bort α-tennet så angreppet åtminstone avstannar för en tid. Få tillbaka det metalliska β-tennet kan man inte med mindre än att man smälter om hela föremålet och jag är rädd att det inte skulle vara populärt hos Antikrundans experter. Som gjutare kan jag dock tipsa om att den rena metallen smälter redan vid 232 °C så det räcker i normalfallet gott med en hyfsad gasbrännare och en silikonform. Lycka till och skicka gärna en bild på resultatet!

Jernbloggen

EN HISTORISK BLOGG OM KULTUR OCH TEKNIK KRING JÄRN OCH ANDRA METALLER

Det är programförklaringen för Jernbloggen. Bloggen drivs av ett par personer med anknytning till Jernkontoret och innehåller titlar som Kläder av stål, Vallons pris och Malmsmide. Lite lagom nördigt för oss som redan är inne i branschen, men säkert läsvärt även för allmänintresserade!

Själv ramlade jag in via inlägget om att bygga med slagg:

[H]istoriska fakta men även många redogörelser om kulturen kring slaggens användning i byggnader finns återgivna i en bok med titeln Slaggsten och slagghus – unika kulturskatterutgiven av Balkong förlag. Författaren Ann-Marie Gunnarsson har tidigare utkommit med skriften Hus av slagg i Jernkontorets bergshistoriska rapportserie. Denna informationsrika skrift från 1994 om ett område föga behandlat i litteraturen har tyvärr länge varit slutsåld.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Slaggsten var länge en restprodukt vid järnframställning. Den heta slaggen tappades helt enkelt ut ur masugnen och fick stelna till block i gjutformar av järn. Av slaggstenen byggde man sedan husgrunder, källare och murar. Ibland tog arbetarna hem heta stenar för att öka värmen hemmavid en stund.

Stora delar av det gamla Sandviken är byggt på slaggstensgrund och när delar av bruksmiljön revs på 1970-talet återanvändes stenen i de nya villaområdena. Så kom det sig att vi under ett antal år bodde i villa med slaggstenskonstruktioner i trädgården! De ramade bland annat in de gamla syrenerna som också hade tagits tillvara och flyttats ut till den moderna stadsdelen.

Lär mer på Jernbloggen här!