Etikettarkiv: teknik

Hemma hos Harry

Så stod vi äntligen där! Dörrarna öppnades till Stora Salen och vi fick gå in på Hogwarts, alldeles på riktigt. En dryg timmes resa från centrala London ligger det, The Making of Harry Potter, inspelningsplatsen numera omgjord till museum.

WB huset

Ett besök här är helt klart värt både pengarna och besväret för små och stora Potterfans. Massor av info hittar man på hemsidan och recensioner finns det gott om på nätet. Själv fick jag goda tips av flera kollegor med barn i samma åldrar som mina och jag ska inte ge mig på någon allmän utvärdering här. Bara kommentera att det fanns gott om material på utställningen för oss som är lagda åt det tekniska hållet.

Skisser, ritningar, modeller i kartong, modeller i trä… och så förstås alla mekaniska, rörliga prylar som syns i bild i filmen. Gringotts-vagnen, Hagrids motorcykel, alla prylarna i Weaslys  kök. Mest imponerade blev vi nog av att porten i Hemligheternas kammare med de slingrande ormarna var på riktigt. Kanske blir somliga av oss rekvisitamakare på film när vi blir stora!

IMG_0416 kopia

Hursomhelst var det hela mycket lyckat. Vill någon göra ett återbesök säger jag inte nej.

 

Fråga Doktorn (33)

En antikhandlare sa till mig en gång om föremål av tenn, ljusstakar, fat etc. att utsätt dem inte för kyla under – 11 grader för då förstörs metallen. De får tennsjuka. På Antikrundan i TV har man sagt – 13 grader. Vad händer egentligen?

Som gjutare är vi vana vid att metaller är metaller. De ska vara formbara och leda ström och gärna glänsa som silver, guld eller koppar. Blir de matta och fula på ytan kallar vi det korrosion och förklarar det med kemisk inverkan av syre och föroreningar. Men det finns undantag!

Tenn är en vanlig och relativt billig metall och dessutom en av de tidigast upptäckta. Redan för två tusen år sedan bröts den i Cornwalls gruvor och utgjorde en förutsättning för att tillverka brons. Från medeltiden och fram till 1800-talet var tennföremål eftertraktade hushållsartiklar för den som hade råd och det är ofta dessa antika föremål som råkar ut för det problem du beskriver.

Som metall betraktad har tenn ett par udda egenskaper. Den gnisslar till exempel vid deformation, så kallat tennskrik. Detta ljud uppkommer när metallkornen glider mot varandra och just för tenn samverkar dess stora kornstorlek och andra materialegenskaper till att ljudet blir hörbart för människan. Vill man lyssna på sprickbildning och deformationer i andra metalliska material får man använda olika akustiska mätinstrument, för tennet är ensamt om att vara så högljutt!

tennpestSedan har vi den så kallade tennsjukan, eller tennpesten som den oftare kallas! Den bildas mycket riktigt på ytan av tennföremål som förvaras långvarigt vid temperaturer under +13 °C. Man kunde tro att det är fråga om någon typ av korrosion. Men tenn reagerar endast obetydligt med syre och användes tidigt som korrosionsskydd för både koppar och järn genom att plåtar och föremål försågs med en förtenning, ett tunt yttre tennlager. Den matta ytan vi är vana att se på tennföremål är inget oxidskikt utan en medvetet polerad finish. Och förklaringen till har inte alls med kemi att göra.

Tenn är som sagt en metall, men bara under vissa förutsättningar. När smält tenn får stelna bildas den metall vi känner till, silvervit och glänsande. Den kallas vitt tenn eller β-tenn och om den är helt ren är den stabil ned till +13 °C. Vid lägre temperaturer sker en förändring i atomstrukturen. De metalliska egenskaperna försvinner och istället bildas α-tenn, ett grått, kristallint pulver, som inte leder ström och som är sprött snarare än formbart. Processen går långsamt eftersom atomerna har begränsad rörlighet vid de här låga temperaturerna. Men så småningom bildas gråaktiga, upphöjda fläckar på metallytan. Det är α-tennet som har lägre täthet än metallen och därför kräver mera utrymme.

Uppkomsten av tennpest påverkas av flera faktorer. Temperaturen inverkar kraftigt och över nollpunkten är processen mycket långsam. Fortfarande vid ­-50 °C tar det flera veckor innan angreppen är märkbara. Tillsats av olika legeringsämnen som bly, koppar eller antimon sänker omvandlingstemperaturen och gör metallen mer stabil. Å andra sidan kan mekanisk åverkan eller vibrationer påskynda processen. Och eftersom kontakt med grått tennpulver initierar omvandlingen kan tennpesten faktiskt smitta från ett angripet föremål till ett friskt. Att det gråa tennet uppträder som bölder på metallytan har väl bidragit till att begreppet tennpest fått fäste.

Har man väl fått sitt tennföremål angripet av tennpest finns inte mycket att göra. Det kan vara klokt att försiktigt putsa bort α-tennet så angreppet åtminstone avstannar för en tid. Få tillbaka det metalliska β-tennet kan man inte med mindre än att man smälter om hela föremålet och jag är rädd att det inte skulle vara populärt hos Antikrundans experter. Som gjutare kan jag dock tipsa om att den rena metallen smälter redan vid 232 °C så det räcker i normalfallet gott med en hyfsad gasbrännare och en silikonform. Lycka till och skicka gärna en bild på resultatet!

Jernbloggen

EN HISTORISK BLOGG OM KULTUR OCH TEKNIK KRING JÄRN OCH ANDRA METALLER

Det är programförklaringen för Jernbloggen. Bloggen drivs av ett par personer med anknytning till Jernkontoret och innehåller titlar som Kläder av stål, Vallons pris och Malmsmide. Lite lagom nördigt för oss som redan är inne i branschen, men säkert läsvärt även för allmänintresserade!

Själv ramlade jag in via inlägget om att bygga med slagg:

[H]istoriska fakta men även många redogörelser om kulturen kring slaggens användning i byggnader finns återgivna i en bok med titeln Slaggsten och slagghus – unika kulturskatterutgiven av Balkong förlag. Författaren Ann-Marie Gunnarsson har tidigare utkommit med skriften Hus av slagg i Jernkontorets bergshistoriska rapportserie. Denna informationsrika skrift från 1994 om ett område föga behandlat i litteraturen har tyvärr länge varit slutsåld.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Slaggsten var länge en restprodukt vid järnframställning. Den heta slaggen tappades helt enkelt ut ur masugnen och fick stelna till block i gjutformar av järn. Av slaggstenen byggde man sedan husgrunder, källare och murar. Ibland tog arbetarna hem heta stenar för att öka värmen hemmavid en stund.

Stora delar av det gamla Sandviken är byggt på slaggstensgrund och när delar av bruksmiljön revs på 1970-talet återanvändes stenen i de nya villaområdena. Så kom det sig att vi under ett antal år bodde i villa med slaggstenskonstruktioner i trädgården! De ramade bland annat in de gamla syrenerna som också hade tagits tillvara och flyttats ut till den moderna stadsdelen.

Lär mer på Jernbloggen här!

Smarta material i allmänhetens tjänst

Nästan allt vi gör på institutet är spännande, även om mycket av det ger ett lätt nördigt intryck så fort vi pratar med utomstående. Men ibland skjuter ett pressmeddelande iväg som en raket och vi ser hur det regnar stjärnor!

spar

Foto av Rickard Wiksén, som kör spårgående grävmaskin. Jag har lånat bilden härifrån.

Kollegan L fick således chans att förklara hur smarta gjutna material kan få praktiska tillämpningar

SVT Nyheter Jönköping – 12 jan 21.46 | SVT Play

Mer om samma projekt berättar kollegan R i Ny Teknik.

Enkelt beskrivet handlar det om sensorer i form av en slags trådar som gjuts in i metallen. De kan detektera fysikaliska storheter som temperatur, vibrationer, spänningar och tryck, och därmed varna när risken för rälsbrott och andra skador blivit för stor.

Läs hela artikeln här!

 

Fråga Doktorn (31)

När jag växte upp verkade saker som elektriska verktyg och hushållsapparater hålla hur länge som helst medan samma produkter i dag har en betydligt kortare livslängd. Vad beror det på? Borde inte den tekniska utvecklingen tvärtom kunna skapa produkter som håller ännu längre?

För inte alltför länge sedan gjorde de flesta människor en enkel koppling mellan livslängd och kvalitet. Bra grejer var sådana som höll länge, medan saker som gick sönder snabbt var skräp. Detta faktum drev naturligtvis på materialutvecklingen, eftersom hållbara material borde ge hållbara produkter. Vi uppfann slitstarka tyger, glaserad keramik, rostfritt stål, gummi som inte torkade, målarfärg som inte bleknade. Tungt, tjockt och hårt var entydigt positiva begrepp. Och om delar av en produkt eller maskin visade sig vara svaga länkar såg vi till att de blev utbytbara så att produkten kunde repareras och leva vidare.

Fortfarande byter vi däck på bilen när de är utslitna och vi renoverar våra hus. Men många av oss har för länge sedan slutat laga våra kläder eller reparera enklare hushållsapparater. Vi köper nytt istället. Det här handlar inte bara om att massproducerade saker är så billiga att vi har råd att köpa nytt, eller att reklamen påverkar oss att vilja byta upp oss till en senare modell. En minst viktig anledning är att vi vet alla komponenter i en modernt designad produkt går sönder samtidigt.

Ta en ny bil! Vi förväntar oss ett antal problemfria år men håller oroligt utkik efter de första tecknen på förfall. När verkstadsbesöken väl har börjat tenderar de nämligen att fortsätta. Titta på dina skor! Om sulorna ser slitna ut kommer strax snörena att gå av. Total makeover eller slänga och köpa nytt, det är valet.

För tillverkaren å sin sida är det en fråga om sunt förnuft. Varför slösa resurser på att framställa alltför hållbara saker? Bättre att ge konsumenten rätt kvalitet till ett lägre pris. Ett exempel är villaägarens häcksax. Kanske är den inte gjord för att hålla för mer än hundra timmars drift. Den som tar en sådan häcksax och erbjuder sig att klippa grannar, vänner och släktingars häckar kommer kanske redan på en säsong uppröras över att den inte håller. Men den stora majoriteten köpare kommer nöja sig med att ägna två timmar per år för att trimma sina egna häckar och därmed blir produktens livlängd väldigt lång räknat i år.

Det här kallas planerad produktföråldring och kritiseras ofta av konsumenterna. En konspiration! Varför lurar man på oss skräp som inte håller? Bättre var det förr, med symaskiner som höll i hundra år. Vilket slöseri att producera saker som måste slängas!

a

Men den som säger så är kvar i det gamla tänkandet där kvalitet och livslängd var samma sak. Idag pratar vi om hållbarhet i ett vidare sammanhang, och då måste vi se de större perspektiven. Gamla bilar hade sämre avgasrening, äldre kylskåp drog mer energi och förra generationens motorsågar var tyngre och vibrerade mer. Hållbarhet är inte bara att grejerna håller. Det handlar också om vad som händer med miljön och oss själva när vi använder dem.

Mitt eget hjärta klappar extra för Husqvarnas gröna symaskiner, bulliga kylskåp från trettiotalet och bilar som en äkta gentleman kan kliva i och ur utan att ta av sig cylinderhatten. Men jag inser att de passar bäst på museum och att även tekniska prylar har ett bäst före-datum som vi gör klokt i att respektera.

Tekniska pepparkakor

Ett fungerande pariserhjul, en sluss och världsrymden – Ny tekniks pepparkakstävling fick in mängder av tekniska byggen. Ett flygplan kammade hem vinsten. Men min personliga favorit är förstås 3D-skrivaren!

pepparkaka-3d-skrivare-700-394-nyteknik

Stella Ericson och Hanna Daniels, som går första året på teknikprogrammet, bidrar med ett av sina arbetsredskap: 3D-skrivare.

Se alla bidragen här: Flygande vinnare i pepparkakstävlingen | Ny Teknik

 

Äntligen hittat

Ända sedan jag först kom till Jönköping har jag hört det nämnas – Automobilpalatset. Inte så att det är något samtalsämne direkt, mer som en byggnad att referera till, en del samtidshistoria. Har väl tänkt leta rätt på det men det har inte blivit av. Så idag tog vi en ovan väg till bion, fick inte parkeringsplats där vi tänkt. Och i sena eftermiddagsljuset kunde jag äntligen fotografera det.

img_1761

Huset är precis vad man kan gissa, Jönköpings första parkeringshus. Det invigdes 1930 och byggnadsminnesförklarades 2001. Vad jag förstår har det alltid haft samma funktion, förutom att bensinmacken och verkstaden i gatuplanet så småningom ersatts av butikslokaler. Neonskylten med namnet ser gammaldags ut men verkar vara ett sent tillskott eftersom den saknas på lite nyare bilder. Originalskylten hade delvis annan utformning och satt på taket, se bild nedan.

JM.1994-1-3543

”Det är överraskande att finna en så radikal arkitektur i en landsortsstad år 1930. Förklaringen får nog sökas i det faktum att byggherren hade sitt säte i Stockholm, dels i att det här rör sig om en byggnad för en helt ny funktion, där man inte var låst av tidigare mönster”, skrev antikvarie Agneta Åsgrim-Berlin, i en artikel i Jönköpings-Posten, 1986. Detta citerades i JP i samband med planer på att förnya husets funktion häromåret. Hur det blir med detta har jag inte lyckats följa upp, men byggnaden har tidvis tömts på bilar och använts för både konserter och konstinstallationer.

Som alla byggnader av den här typen ger den ett egensinnigt modernt intryck, mycket mer så än kringliggande hus av senare datum. Så moderna som då blir vi kanske aldrig igen?

Pepparkaksteknik

Rekordlång adventstid i år, med julafton på en lördag. Gott om tid att förbereda julen med andra ord. Sitter i doften av lussebröd och letar inspiration till årets pepparkakshus. Och si! Inte behöver man tänka så fyrkantigt? Nyteknik.se bjuder in till tekniska byggen – inga begränsningar, gärna rörliga delar!

Dags att bygga Forsmarks generatorer eller senaste Volvon i pepparkaka? Plocka fram kreativiteten och kaveln och var med i Ny Tekniks jultävling. […] Vinnaren Ida Wikström bästa tips för ett lyckat bygge lyder: ”Var beredd på att använda lite tålamod, allt blir inte alltid rätt på första försöket! Och råkar det bli fel, så går rivjärnet bra att använda för att justera kanterna. Mycket Nonstop och kristyr kan dölja en del skavanker!”, kan vi läsa bland redaktörens bästa tips på tidningens websida.

andra-pris-gravmaskin-600-410-ny-teknik

Niclas Evestedt, Robin Lilja och Jonatan Blom tog delat andrapris med sitt bygge år 2015. Foto: Ny Teknik.

Med NyT under skalet

Ny Teknik har lanserat en webteveserie som heter Under Skalet. Där bryter sig programledarna Adis Avdic och Jan Herrlin in i olika tekniska prylar för att undersöka hur de fungerar. Alla avsnitten finns här!

under-skalet-700-394-ny-teknik

Bild från Ny tekniks webplats

Extra intressant för en gjutare är det att ta del av det senaste avsnittet, NyT öppnar den hetaste köksprylen. Här är det en induktionshäll som dissekeras och likheterna med gjuterivardagen är uppenbara. Men skillnader finns förstås många. Kylningen av en smältugn skulle inte fungera med bara fläktar. Istället tillverkas kopparspolen av ett rör som samtidigt fungerar som kylslinga. Läs mer på Wikipedia om induktionsugnarna i ett metallgjuteri!

Clara och jag vill i alla fall köra kvinnobil

UnderbaraClara, en av våra klokaste och mest spridda bloggare, kommenterar det där med män, kvinnor och tekniska lösningar:

För någon vecka sedan släppte Seat ihop med Cosmopolitan en så kallad kvinnobil – Seat Mii. Och det blev ett jäkla hallå. Inte minst i bloggvärlden. Seats kvinnobil är lila på utsidan, har eylinerformade strålkastare och är lätt att parkera. Men man kör väl inte med snippan, undrade Blondinbella? Och varför behövs speciella kvinnobilar egentligen?  Vi är ju faktiskt säkrare bilförare än män och orsakar färre bilolyckor. […] Fast jag blir inte upprörd över att det kommit en kvinnobil. Jag är arg över att den inte kommit tidigare!   […] Problemet är inte att det görs teknik för kvinnor. Utan att all teknik görs för män, fast vi inbillar oss att den görs för alla.

Läs hela inlägget här!

img_3831