Vid kaffeautomaten

– Detdär CAD-uppdraget du la ut på Kina. Har du fått filerna?

– Nä, jag väntar fortfarande. Varför ska det ta sån tid…

– De ligger väl i regnet på Arlanda…

Annonser

Ljus i vårt hus

The Piano Guys är i full fart att skapa stämning även inför denna jul.

Och jag ska nog satsa några kronor på utebelysning i år.

‘Twas a few nights before Christmas and all through the street,
Not a creature was stirring except this piano geek;
The lights were all hung on the houses with care,
In hopes that Jon wouldn’t play piano there;

The people were nestled all snug in their beds,
While visions of cello music danced in their heads;
And Paul in his t-shirt and Al in his boots
Had just settled down for an all night video shoot.

When out in the street arose such a clatter,
People sprang from their beds to see what was the matter
Out the windows they watched, their phones they unlocked
Was this a dream or should they call the cops?

Jon sprang from his bench, running fast as he could,
As the neighborhood dogs barked (just as they should);
But we heard him exclaim, ere he ran out of sight,
HAPPY CHRISTMAS TO ALL, AND TO ALL A GOOD NIGHT!

Fråga Doktorn (36)

Man ser ofta statyer av brons utomhus, men aldrig av mässing. Varför inte?

Mässing och brons är två material som båda till större delen består av koppar. Det är inte helt lätt att definiera de två grupperna men en tydlig skillnad är att mässing innehåller mer zink. Upp till 40 procent ger en mjuk mässing som kan valsas eller smidas, medan högre zinkhalter ger en gjutbar legering. Med sin gula färg som påminner om guld har mässing ända sedan medeltiden varit ett populärt och flexibelt material för tillverkning av ljusstakar, skyltar, musikinstrument och olika prydnadsföremål.

Brons är samlingsnamnet för ett stort antal legeringar med minst 80 procent koppar och oftast en hel del tenn. Brons är dyrare än mässing men har bättre gjutbarhet. Smältan flyter bra, krymper mycket lite och löser knappast några gaser under processen. Risken för sugningar och porer i gjutgodset är låg och därför har brons länge varit ett favoritmaterial för konstnärer som skapat statyer med hjälp av vaxmodeller och precisionsgjutning.depositphotos_7540575-stock-photo-statue-of-emperor-augustus

På en bronsstaty som står utomhus bildas snart ett överdrag av basiskt kopparkarbonat, en ärg som skyddar den underliggande metallen och ger statyn den patina som vi förknippar med gamla monument. Ärgen är alltid grönaktig men utseendet varierar beroende på miljön, framför allt i närheten av havsvatten som bidrar med klorider. Gamla antika bronsföremål har tack vare ärgens skyddande förmåga kunnat överleva flera tusen år i jord och vatten. Under 1800-talet började kemister experimentera med olika metoder för konstgjord patinering av brons, dels för att kunna reparera skadade arkeologiska fynd och dels för att kunna framställa nygjorda kopior med ”gammalt” utseende.

Zink däremot försämrar korrosionsskyddet i mässing, särskilt vid slitage och belastning samt i fuktiga miljöer. Mässingens ärg skyddar inte metallen på samma sätt och redan fingeravtryck kan ge fula fläckar på ett föremåls yta. I vissa fall sker till och med avzinkning med en porös, spröd kopparyta som resultat. Mässingsföremål passar därför bättre inomhus och i regel eftersträvar man en blank och välskött yta som får putsas ofta eller skyddas med vax eller lack.

UnknownAtt brons behållit sin popularitet som material för statyer beror alltså på flera faktorer, där god gjutbarhet och bra korrosionsskydd är de två viktigaste. Men nästan lika viktigt är nog att vi vet hur en staty ”ska” se ut! Ett mer rationellt val vore väl beständiga material som aluminium eller rostfritt stål. Ärgad brons vinner ändå tack vare att den signalerar tradition, god smak och beständighet.

 

 

 

Digitalisera med musik

Bläddrade i Ny Teknik, denna alltid lika utmärkta läsning. Såg att moderinstitutet Swerea annonserade med uppmaning att besöka oss på underleverantörsmässan på Elmia i november. Tyckte texten var bra men bilden lite märklig.

IMG_2666

Sedan tittade jag igen.

IMG_2668

 

 

 

 

 

 

Javisst, jag var där förra året också! Men inte trodde jag någon skulle minnas det…

Vid kaffeautomaten

– Men är det verkligen värt att köpa en husbil… Tänk vad många hotellnätter man kan få för de pengarna!

-Då tänker du inte rationellt. Det finns andra värden att optimera mot än enbart cost.

-”Optimera mot cost”, är du inte lite arbetsskadad nu?

– Inte alls. Jag skulle aldrig värdera institutets verksamhet på det sättet!

gammal_husbil_1183x600

Fråga Doktorn (35)

Jag fyndade en gjutjärnsplatta på auktion under semestern. Den är knappt en halvmeter hög och är dekorerad med någon typ av mytologiskt motiv. Men det är knappast en tavla, för det finns ingen upphängningsanordning. En god vän påstår att hon sett något liknande inmurat i väggen i ett äldre hus. Vad kan detta vara?

Jag gissar på din beskrivning att du har fått tag på en sättugnsplatta, och drar dessutom slutsatsen att du är bosatt i norra Sverige. Användningen av sättugnar har nämligen alltid varit geografiskt begränsad till våra sydligaste landskap med ett tydligt inflytande från Danmark, där ugnstypen var vanlig. Andra benämningar är biläggsugn eller järnkakelugn.

Bildresultat för sättugn huseby

Sättugnen blev populär i norra Europa på 1500-talet och var ett fiffigt sätt att samordna uppvärmningen av flera rum i bostaden. I köket fanns ”illaren”, en sorts eldningscentral varifrån man matade bränsle till kökets eldstad och bakugn, men också tvärs genom väggen till kammaren, in i sättugnen. Denna ugn fungerade helt enkelt som ett värmeelement och gav en behaglig temperatur i rummet utan att förorena med sot, aska och rök. I sin tidigaste form var den bara en utskjutande del av murstocken, som i ryska bondstugor, och så sent som på 1800-talet byggdes arbetarbostäderna vid Sandvikens Jernverk med ”tegelhög” i rummet intill köket. Mer effektivt var att använda trattformade kakelplattor som höll och fördelade värmen bättre. Nästa steg var att sätta in en gjutjärnsplatta i murstocken eftersom den mer snabbt och effektivt kunde sprida värme in i rummet

När efterfrågan på järnkanoner steg i religionskrigens Europa grundades styckebruk på löpande band. Då skapades möjligheten att framställa även andra gjutjärnsprodukter till rimligt pris, och sättugnshällar blev en riktig storsäljare. Tre sådana hällar monterades i fyrkant framför eldningsöppningen i väggen och ett gjutjärnslock avslutade konstruktionen. Eldningslucka behövdes ingen och inte heller skorstensrör, eftersom röken läckte tillbaka in i murstocken och gick ut den vägen.Bildresultat för sättugn huseby

Ett järnbruk som var välkänt för sina sättugnar (och kanoner) var Huseby bruk i norra Skåne, och det är därifrån ugnen på bilden är hämtad. (Som kuriosa kan nämnas att bruket under hela sin verksamhet uteslutande använde sjömalm som råvara till sin masugn.) Gjuteriet excellerade i att framställa dekorativa motiv med motiv från bibliska historien eller antik mytologi, och framåt 1700-talet blev heraldiskt framställda kungar och drottningar populära. Senare blev motiven lite mer sparsmakade och på bilden ser vi Karl X!V:s namnchiffer. Det är lätt att förstå att en sådan ugn var en riktig statussymbol och i bouppteckningar ser man att den ansågs lika värdefull som en ko eller häst. Det var till och med vanligt att hyra en ugn och på så sätt öka sitt anseende även man inte hade råd med hela investeringen.

Sättugnarna höll sig kvar i södra Sverige fram in på 1800-talet, men bruket spred sig aldrig norrut. När de energisnåla kakelugnarna dök upp blev de snabbt mer populära, och när effektiva fristående järnspisar och kaminer slog igenom upphörde tillverkningen av sättugnshällar helt. Den gamla konstruktionen med sättugnen integrerad i murstock och bakugn var platskrävande och många ugnar har rivits ut under 1900-talets renoveringar. Udda hällar finns därför ofta till försäljning till måttliga priser och utmaningen är väl att hitta en användning för dem, om man inte håller på att renovera en egen skånegård. Men de är fina och dekorativa historiska exempel på järngjutgods och jag hoppas att du vårdar din platta väl nu när du vet lite mer om bakgrunden!

Ögonbryn

Han sa så, upprepade jag häpet. Du är läskig när du är arg. Och jag var ju inte ens upprörd!

Nä, sa kollegan P, problemet med dig är snarare att du är för snäll. Vi är bortskämda med det. Men du kanske höjde på ögonbrynet, det skulle räcka för att sätta skräck i mig i alla fall.

Det där meningsutbytet mindes jag när jag läste följande fantastiska citat av Lina Thomsgård i Elle:

Mitt beautymåste är ögonbrynssminkning. Jag är lagd åt det muntra hållet så om jag inte har några ögonbryn att rynka på tänker jag att folk ska tycka att jag är meningslös.

Jag som är både snäll och munter bör alltså vårda mina ögonbryn. Kommer väl aldrig upp i samma klass som Frida Kahlo men har uppenbarligen tillräckliga resurser för att hålla kollegorna på mattan åtminstone. Det känns ju lovande inför hösten!

Bildresultat för frida kahlo

En dam med sådana bågar muckar man inte med.

Ambitionsnivå

Så var det dethär med sommarläsning. Jodå, visst läser jag, betydligt fler böcker än annars. Och faktiskt också lite mer krävande. Just nu är det Karin Bojs bladvändare om vår europeiska familj som gäller. (Bland mycket annat förklarar hon att det bara är andra vågens immigranter från Syrien vi möter idag, den första vågen var den som gav oss jordbruket.) Efter det väntar en skildring från motsatta lägret, så att säga: Maja Hagermans berättelse om rasbiologen Herman Lundborg. Det borde väl räcka en vecka! Sedan får vi se. Fortsättning följer!

IMG_2234

 Jag låter inte Berglins trycka ner mig i skoskaften. En gång har jag i alla fall läst James Joyce.

De där intelligenta (2)

Det började med artikeln Intelligens – så vet du om du är drabbad. Smart och roligt skriven. SvD fortsätter nu sin serie om den laddade intelligensen med ett antal andra artiklar och jag blir lite fundersam. Det handlar om föreningen Mensa, om rädsla för könskrig och om bortslösad förmåga:

Man kan kanske tycka att intelligensens uppsidor borde vara uppenbara i alla tider och i alla sammanhang. Det vill säga: att intelligenta varelser ständigt gör en massa intelligenta saker med någon sorts automatik, och att de på så sätt ser till att sätta sina förnämliga hjärnor i nyttigt arbete. Men i så fall har man fel, skriver Jan Söderqvist och fortsätter med att slå fast att intelligensens enda funktion, alltså sett ur ett evolutionärt perspektiv, är att imponera på det motsatta könet.

Fan tro’t. Själv har jag alltid haft svårt för de intelligenta människor (och nu talar vi om traditionell intelligens, alltså höga resultat på IQ-tester) som sorterar in folk de möter i ”smarta” och ”övriga”. Att kvoteras in i en gemenskap enbart på grundval av intelligensnivå känns inte mycket bättre än att bli det på grund av kön. Vi är väl mer komplexa än så?

Hög intelligens behöver inte heller betyda att man är klok. Och kloka människor, är min erfarenhet, delar två drag som de (enbart) intelligenta ofta saknar: de kan genuint uppskatta många olika sällskap, och de har inte något behov av att bli bekräftade. Det är kanske därför det inte finns någon Mensa-liknande förening för dem?

Du hittar alla artiklar i serien här!

 

De där intelligenta (1)

Intelligens – så vet du om du är drabbad, är titeln på en artikel av Margit Richert i SvD.

Svär du som en borstbindare, är du konstant kåt, dricker du mycket och trivs bäst ensam? Då finns en stor risk att du tillhör de intelligentas skara, börjar hon och fortsätter med att referera innehållet i ett antal olika undersökningar som försöker slå fast vad som kännetecknar just intelligenta människor. Det är underhållande och, naturligtvis, intelligent läsning att hänga med i karakteriseringar av

en knarkande nattuggla med alkoholproblem och få vänner. En rejält neurotisk typ som gärna talar med sig själv, svär som en borstbindare och dessutom är konstant kåt. Men fram träder också en självdisciplinerad och målinriktad människa som älskar att läsa och grubblar mycket över själva tänkandet; en person med stor empatisk förmåga och stor nyfikenhet på sin omvärld.

svt-genikampen-2016-e04-ae4d_720x405

Fyra genier från SVT:s Genikampen förra sommaren. Fast texten handlar ju inte specifikt om dem så vi får kalla detta en genrebild.

Hennes beskrivning av just de sista två dragen fastnar jag särskilt för. Dels förmågan att klä sina tankar i ord som vilket får dem att framträda tydligare och gör dem möjliga att granska, förbättra och vidareutveckla. (Vissa tankar passar bättre att kläs i matematik, tänker jag mig, men annars är det samma sak.) Och dels nyfikenheten!

Att förstå hur saker fungerar ger nämligen beroendeframkallande små kickar som triggar hjärnan att leta efter fler. Vilket också är förklaringen till att ett av mina bästa festminnen är en timslång diskussion med en kompis kompis som förklarade oljegrusets olika aspekter. Vem hade kunnat tro att det finns en sådan fascinerande artskillnad mellan varm- och kallblandade vägbeläggningar? Ja, vem, frågar sig Margit Richert.

Vilket osökt får mig att för tredje gången på den här bloggen leta fram min absoluta favorit bland semesterbilder.

Semester

Det här är en av de sannaste bilder jag sett på länge. Den förklarar en hel del: det finns alltså människor som faktiskt bara… tittar? Utan att vare sig se eller tänka?